02:19
Jag har funderat lite på det här med ålder och tid.
Det känns som att det står ganska så till liksom.
Man fyller år och så där, men det känns inte som att man blir äldre.
Det känns som att jag är lika gammal nu som jag va när jag fyllde 18 ungefär.
Det händer inget liksom.
Tiden kunde lika gärna stå still.
Jag kan inte se framför mig att det kan se ut på något annat sätt än vad det gör nu.
Det är som att min mormor alltid har varit så gammal som hon är nu.
Samma sak med min mamma.
Dom har alltid varit min mormor och min mamma.
Jag kan inte tänka på hur det va innan.
Och jag kan inte täka på att det ska kunna vara på något annat sätt heller.
Det kanske låter jävligt flummigt och konstigt.
Men så som det är nu, känns det som att det har varit så jämt.
Alltid.
Jag kanske blir äldre, men det är som att dom står still.
Och jag vill nog egentligen att det alltid ska vara som det är nu.
Jag har ångest för att bli äldre.
För att min mamma ska bli äldre.
Jag vill ha henne kvar precis som hon är nu.
Min mamma.
Som betyder så jävla mycket.
Jag önskar att jag kunde tala om för henne hur mycket hon betyder för mig.
Men jag kan inte.
Och det hatar jag mig själv för.
Jag kommer inte ihåg sist jag sa att jag älskar henne.
Jag vet inte ens om jag någonsin har sagt det till henne.
Men det borde jag göra.
Jag borde tala om för henne hur mycket jag älskar henne och hur mycket hon betyder för mig.
Mamma <3
Det känns som att det står ganska så till liksom.
Man fyller år och så där, men det känns inte som att man blir äldre.
Det känns som att jag är lika gammal nu som jag va när jag fyllde 18 ungefär.
Det händer inget liksom.
Tiden kunde lika gärna stå still.
Jag kan inte se framför mig att det kan se ut på något annat sätt än vad det gör nu.
Det är som att min mormor alltid har varit så gammal som hon är nu.
Samma sak med min mamma.
Dom har alltid varit min mormor och min mamma.
Jag kan inte tänka på hur det va innan.
Och jag kan inte täka på att det ska kunna vara på något annat sätt heller.
Det kanske låter jävligt flummigt och konstigt.
Men så som det är nu, känns det som att det har varit så jämt.
Alltid.
Jag kanske blir äldre, men det är som att dom står still.
Och jag vill nog egentligen att det alltid ska vara som det är nu.
Jag har ångest för att bli äldre.
För att min mamma ska bli äldre.
Jag vill ha henne kvar precis som hon är nu.
Min mamma.
Som betyder så jävla mycket.
Jag önskar att jag kunde tala om för henne hur mycket hon betyder för mig.
Men jag kan inte.
Och det hatar jag mig själv för.
Jag kommer inte ihåg sist jag sa att jag älskar henne.
Jag vet inte ens om jag någonsin har sagt det till henne.
Men det borde jag göra.
Jag borde tala om för henne hur mycket jag älskar henne och hur mycket hon betyder för mig.
Mamma <3
Kommentarer
Trackback
