15:32

Jag tittar på förlossningskliniken och gråter lite grann.
Blir lite så där smått sentimental.
Det ser ju så fint ut.
Även fast barnen ser helt groteskt otäcka ut, helt blåaktiga och fulla med fosterfett och missformade huvuden för livmoderkanalen trycker ihop dom eller nått sånt.
Men lyckan i mammans ögon när hon får hålla i stt barn för första gången.
Fast hon förodligen har jävligt ont och spruckit och allt sånt där snusk, så ser dom ju så jävla lyckliga ut.
Dom ler och kramar sitt barn.
Och jag kan inte rå för att jag blir blödig och gråter.
För det är så fint.
Men jag blir inte avundsjuk.
Inte på dom.
För det är ju på Tv, det känns så långt bort liksom.
Men när jag ser tjejer i min ålder, och till och med vissa som är yngre än mig som har barn eller snart ska få barn,
Ja då kan jag inte rå för att jag blir lite avundsjuk.
Faktiskt.
Jag vill också ha en bäbis.
Men man måste vänta och vänta och vänta.
Det måste vara ett bra tillfälle att skaffa barn.
Men varför då?
När fan är det ett bra tillfälle då?
När man är 40?
NEJ TACK!
Jag vill inte vara nån gammal mamma.
Aldrig i livet.
Men allt måste ju vara fixat.
Utbildning och jobb.
Sånna där viktiga saker.
SEN får man skaffa barn.
Om jag ska vänta på det så lär jag väl inte få några barn innan jag är 40. Hahaha.
Nej då så illa ska det väl inte vara.
Men hur som hellst så är jag avundsjuk på alla som redan har det där fixat och har eller ska få barn.
Det va bara det jag ville säga.

Hej då.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0