18:44

Nu har jag kommit fram till att jag tycker om Kents nya album.
Jävligt mycket till och med.
Det tog lite tid.
Men nu låter det fint i mina öron och jag får den där välkända klumpen i mag och halsen,
som jag brukar få när jag lyssnar på Kent.
Det bränner bakom ögonlocken och klumpen i halsen hotar att komma upp.
Men det är fint, det är precis den känslan jag vill få när jag lyssnar på Kent.
Den sorgsna och melankoliska känslan.
Det passar bra så här på hösten.
Men nu förstår jag inte riktigt vad jag håller på med.
Jag har väl kanske viktigare saker att skriva än att skriva om en skiva?
Eller har jag?
Jo det har jag.

Jag är irriterad på att vissa folk ska vara så in i helvete klumpiga och ofinkänsliga.
Och irritationen växer till en stor klump som ligger och gror.
Till slut exploderar den och jag blir arg och ledsen.
Jag fattar inte vad hon håller på med.
Det kommer aldrig bli som det va förut, inse det!
Det va förut, men det är nu, nu.
Och det som va kommer inte tillbaka nått mer.
Det kommer inte bli som förut även om du vill det.
Men det går inte och du borde inse det!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0