21:03
Panik Panik Panik!
Ångest Ångest Ångest!
Men jag känner mig ändå på något konstigt sätt lugn.
Hur fan går det ihop?
Egentligen borde jag ligga i en hög på golvet och gråta och slå med knytnävarna i golvet, så grannarna under undrar vad fan det är som händer.
Men det gör jag inte.
Nej.
Varför inte?
Har jag blivit helt likgilitig inför den här utbilden.
Ja kanske, jag kanske har insett att hur mycket jag än läser så går inget in i mitt lilla huvud.
Min hjärna har något fel på sina receptorer och signalsubstanserna funkar inte som dom ska dom heller.
Så då kommer det inga nervimpulser till hjärnan som gör att jag fattar vad det är jag precis har läst.
Det fastnar liksom inte.
Och i ögonen så fungerar inte Tapparna och Stavarna som dom ska, jag ser inte det jag läser.
Tapparna ser inte färgen.
Stavarna ser inte ljuset.
Dom kanske har bytt, och då är det klart att det inte funkar.
Och när jag ändå är igång och gnäller så kan jag gnälla lite på alla andra mnniskor också, inte bara mig själv liksom.
Vad är det med alla människor att vara tvugna at tala om vad dom gör ungefär varande minut?
"Nu ska jag laga mat"
"Maten va god"
"Min unge sov dåligt i natt så nu är jag trött"
"Jag är fortfarande trött"
"Jag fick en ny soffa igår"
"Soffan är jätte skön"
"Jag ska sätta mig i min nya soffa nu"
Vad i helvete säger jag!?
Det är fan inte ens nån idé att ringa till någon och fråga hur det är längre liksom.
För det kan man se minut för minut på den där jävla facebook.
Jag hatar facebook lite.
Men jag har det ändå, utifall om jag skulle vilja veta vad någon gör så är det bara att gå in där så vet man.
Och för att min pappa har det och jag kan ju inte vara sämre än han och inte ha det liksom.
Men jag är fan trött på att veta avd alla gör heeeela jävla tiden.
Jag blir stressad och känner mig dålig för att jag inte har ett lika innehållsrikt liv som alla andra verkar ha.
Puh.
Nu har jag klagat klart och ska återgå till mina helvetes jävla skit böcker om muskler och ben och hormoner och spermier och fittor.
Skit kul.
Verkligen.
Hej då!
Ångest Ångest Ångest!
Men jag känner mig ändå på något konstigt sätt lugn.
Hur fan går det ihop?
Egentligen borde jag ligga i en hög på golvet och gråta och slå med knytnävarna i golvet, så grannarna under undrar vad fan det är som händer.
Men det gör jag inte.
Nej.
Varför inte?
Har jag blivit helt likgilitig inför den här utbilden.
Ja kanske, jag kanske har insett att hur mycket jag än läser så går inget in i mitt lilla huvud.
Min hjärna har något fel på sina receptorer och signalsubstanserna funkar inte som dom ska dom heller.
Så då kommer det inga nervimpulser till hjärnan som gör att jag fattar vad det är jag precis har läst.
Det fastnar liksom inte.
Och i ögonen så fungerar inte Tapparna och Stavarna som dom ska, jag ser inte det jag läser.
Tapparna ser inte färgen.
Stavarna ser inte ljuset.
Dom kanske har bytt, och då är det klart att det inte funkar.
Och när jag ändå är igång och gnäller så kan jag gnälla lite på alla andra mnniskor också, inte bara mig själv liksom.
Vad är det med alla människor att vara tvugna at tala om vad dom gör ungefär varande minut?
"Nu ska jag laga mat"
"Maten va god"
"Min unge sov dåligt i natt så nu är jag trött"
"Jag är fortfarande trött"
"Jag fick en ny soffa igår"
"Soffan är jätte skön"
"Jag ska sätta mig i min nya soffa nu"
Vad i helvete säger jag!?
Det är fan inte ens nån idé att ringa till någon och fråga hur det är längre liksom.
För det kan man se minut för minut på den där jävla facebook.
Jag hatar facebook lite.
Men jag har det ändå, utifall om jag skulle vilja veta vad någon gör så är det bara att gå in där så vet man.
Och för att min pappa har det och jag kan ju inte vara sämre än han och inte ha det liksom.
Men jag är fan trött på att veta avd alla gör heeeela jävla tiden.
Jag blir stressad och känner mig dålig för att jag inte har ett lika innehållsrikt liv som alla andra verkar ha.
Puh.
Nu har jag klagat klart och ska återgå till mina helvetes jävla skit böcker om muskler och ben och hormoner och spermier och fittor.
Skit kul.
Verkligen.
Hej då!
Kommentarer
Trackback
