18:00
Måndag.
Jag har inte speciellt mycket att säga idag heller.
Jag är trött.
Trött på att vara trött.
Trött på att känna mig ful och tjock.
Trött på att jag inte gör något åt att jag känner mig ful och tjock.
Trött på att jag inte har någon motivation till att göra nånting alls.
Trött på att vara trött på allting.
Det är mycket trötthet nu känner jag.
Jag fattar egentligen inte varför, det är ju ljust och fint ute nu ända tills 8 på kvällen.
Sånt ska man ju bli pigg och glad av väl?
Men inte jag inte.
Det är inte det att jag mår dåligt, för det gör jag inte, tror jag.
Jag känner inte efter så noga för om jag gör det så mår jag nog lite dåligt ändå.
Över att Casper inte är här och får uppleva våren, han älskade ju att sitta i solen och mysa.
Och känner jag efter lite till så har jag redan nu börjar känna panik över att Martin ska vara borta precis hela jävla sommaren.
Ibland blir jag till och med lite arg faktiskt, över att ingen har frågat om jag ville följa med.
Inte för att jag skulle ha råd att göra det, och jag skulle inte klara av att vara borta från katterna så länge heller.
Men ändå, det där att ingen riktigt har frågat, det gnager lite ibland, och då blir jag arg.
Fast jag säger det aldrig till nån, att jag blir arg över det, inte till nån av dom ska åka i alla fall.
Jag är väl bara töntig som vanligt.
Men 2 månader är lång tid.
För 2 månader sen va det den 10 Februari, och det känns som att det va skit längesen.
Jag vet inte riktigt hur jag ska klara av det där faktiskt om jag ska vara helt ärlig.
Tur att Sofie bor nära, så jag kan hänga hemma hos henne lite i alla fall och slippa vara helt ensam.
Fast helt ensam blir jag ju aldrig.
Jag har ju lilla kattfamiljen, även om den är en medlem kort.
Men till hösten eller vintern, efter att vi har flyttat, då ska vi nog utöka lilla familjen med en prickig liten sak.
Det blir spännande.
Men först måste vi alltså flytta.
Och det kan ju ta tid.
Det finns ju fan inga bra lägenheter att bo i.
Och jag hatar att flytta egentligen.
Men nu har vi i alla fall bestämt att vi ska göra det.
Det får väl ta den tid det tar att hitta en bra lägenhet.
Och efter det får vi börja kolla efter en prick bäbis.
Jag hade visst lite att säga ändå, även om det mesta bara va massa ointressant skit.
Men jag får ju faktiskt skriva massa skit här om jag vill.
Nu borde jag egentligen göra nått vettigt.
Men det kommer jag inte göra.
För jag har faktiskt diskat alla disk idag och varit i skolan, så jag har varit vettig nog idag.
Nu skrev jag massa skit igen.
Fan.
Hej då.
Jag har inte speciellt mycket att säga idag heller.
Jag är trött.
Trött på att vara trött.
Trött på att känna mig ful och tjock.
Trött på att jag inte gör något åt att jag känner mig ful och tjock.
Trött på att jag inte har någon motivation till att göra nånting alls.
Trött på att vara trött på allting.
Det är mycket trötthet nu känner jag.
Jag fattar egentligen inte varför, det är ju ljust och fint ute nu ända tills 8 på kvällen.
Sånt ska man ju bli pigg och glad av väl?
Men inte jag inte.
Det är inte det att jag mår dåligt, för det gör jag inte, tror jag.
Jag känner inte efter så noga för om jag gör det så mår jag nog lite dåligt ändå.
Över att Casper inte är här och får uppleva våren, han älskade ju att sitta i solen och mysa.
Och känner jag efter lite till så har jag redan nu börjar känna panik över att Martin ska vara borta precis hela jävla sommaren.
Ibland blir jag till och med lite arg faktiskt, över att ingen har frågat om jag ville följa med.
Inte för att jag skulle ha råd att göra det, och jag skulle inte klara av att vara borta från katterna så länge heller.
Men ändå, det där att ingen riktigt har frågat, det gnager lite ibland, och då blir jag arg.
Fast jag säger det aldrig till nån, att jag blir arg över det, inte till nån av dom ska åka i alla fall.
Jag är väl bara töntig som vanligt.
Men 2 månader är lång tid.
För 2 månader sen va det den 10 Februari, och det känns som att det va skit längesen.
Jag vet inte riktigt hur jag ska klara av det där faktiskt om jag ska vara helt ärlig.
Tur att Sofie bor nära, så jag kan hänga hemma hos henne lite i alla fall och slippa vara helt ensam.
Fast helt ensam blir jag ju aldrig.
Jag har ju lilla kattfamiljen, även om den är en medlem kort.
Men till hösten eller vintern, efter att vi har flyttat, då ska vi nog utöka lilla familjen med en prickig liten sak.
Det blir spännande.
Men först måste vi alltså flytta.
Och det kan ju ta tid.
Det finns ju fan inga bra lägenheter att bo i.
Och jag hatar att flytta egentligen.
Men nu har vi i alla fall bestämt att vi ska göra det.
Det får väl ta den tid det tar att hitta en bra lägenhet.
Och efter det får vi börja kolla efter en prick bäbis.
Jag hade visst lite att säga ändå, även om det mesta bara va massa ointressant skit.
Men jag får ju faktiskt skriva massa skit här om jag vill.
Nu borde jag egentligen göra nått vettigt.
Men det kommer jag inte göra.
För jag har faktiskt diskat alla disk idag och varit i skolan, så jag har varit vettig nog idag.
Nu skrev jag massa skit igen.
Fan.
Hej då.
Kommentarer
Trackback
