22:42
Måndag.
Jag känner inte för att skriva nått här egentligen.
För det finns inget värt att skriva, eller jo, att martin äntligen har kommit hem.
Men det va ju lite sent att skriva det nu när han har varit hemma i en vecka redan.
Annars finns det inget bra att skriva.
Bara dåligt.
För det är inte så jävla kul och bra nu.
Jag är sjuk och har en jävla helvetes hosta som gör ont i bröstet och halsen.
Wilmer är död, finns inte mer, kommer aldrig finnas mer.
Och hur jävla kul är det då på en skala?
Typ minus flera hundra miljoner ungefär.
Och jag har inte gråtit över det sen i Torsdags när vi va hps veterinären.
Jag grät inte på vägen hem, jag grät inte på kvällen, inte på Fredagen, Lördagen eller Söndagen.
Och jag vet inte varför, jag kanske blockerade alla jävla jobbiga känslor på nått sätt.
Men nu kommer det fram.
Varför va det tvuget att bli så här för?
Vi som hade en sån fin liten kattfamilj, men vi gick från 3 katter till 1 under loppet av 5 månader.
Och det känns helt sjukt.
Jag trodde dom skulle vara här många år, typ fortfarande vara kvar när vi hade fått barn.
Men så blev det inte, nu är det bara Nikki kvar.
Och jag tycker synd om henne också, hennes enda jävla vän är borta nu.
Lilla lilla lilla Wilmer, han va ju fan bäst i världen på alla sätt ut om det där med kissandet.
Skit.
Sov gott lilla älskling ha det så bra med Casper och Trassla i himlen <3
Jag känner inte för att skriva nått här egentligen.
För det finns inget värt att skriva, eller jo, att martin äntligen har kommit hem.
Men det va ju lite sent att skriva det nu när han har varit hemma i en vecka redan.
Annars finns det inget bra att skriva.
Bara dåligt.
För det är inte så jävla kul och bra nu.
Jag är sjuk och har en jävla helvetes hosta som gör ont i bröstet och halsen.
Wilmer är död, finns inte mer, kommer aldrig finnas mer.
Och hur jävla kul är det då på en skala?
Typ minus flera hundra miljoner ungefär.
Och jag har inte gråtit över det sen i Torsdags när vi va hps veterinären.
Jag grät inte på vägen hem, jag grät inte på kvällen, inte på Fredagen, Lördagen eller Söndagen.
Och jag vet inte varför, jag kanske blockerade alla jävla jobbiga känslor på nått sätt.
Men nu kommer det fram.
Varför va det tvuget att bli så här för?
Vi som hade en sån fin liten kattfamilj, men vi gick från 3 katter till 1 under loppet av 5 månader.
Och det känns helt sjukt.
Jag trodde dom skulle vara här många år, typ fortfarande vara kvar när vi hade fått barn.
Men så blev det inte, nu är det bara Nikki kvar.
Och jag tycker synd om henne också, hennes enda jävla vän är borta nu.
Lilla lilla lilla Wilmer, han va ju fan bäst i världen på alla sätt ut om det där med kissandet.
Skit.
Sov gott lilla älskling ha det så bra med Casper och Trassla i himlen <3
Kommentarer
Trackback
