Look into the eye of chaos

♥ Dag 1 – Presentera mig själv.
♥ Dag 2 – I min handväska.
♥ Dag 3 –Det här åt jag idag.
♥ Dag 4 – Min dag.
♥ Dag 5 – Vad är kärlek.
♥ Dag 6 – Min första kärlek.
♥ Dag 7 – Min bästa vän.
♥ Dag 8 – Ett ögonblick.
♥ Dag 9 – Min tro.
♥ Dag 10 – Det här hade jag på mig idag.
♥ Dag 11 – Mina syskon.
♥ Dag 12 – Mina föräldrar.
♥ Dag 13 – Den här veckan. 
♥ Dag 14 – Vad hade jag på mig idag.
♥ Dag 15 – Mina drömmar.
♥ Dag 16 – Min första kyss.
♥ Dag 17 – Mitt favoritminne.
♥ Dag 18 – Min favoritfödelsedag.
♥ Dag 19 – Detta ångrar jag.
♥ Dag 20 – Den här månaden.
♥ Dag 21 – Ett annat ögonblick.
♥ Dag 22 – Det här upprör mig.
♥ Dag 23 – Det här får mig att må bättre.
♥ Dag 24 – Det här får mig att gråta.
♥ Dag 25 – En första. 
♥ Dag 26 – Mina rädslor.
♥ Dag 27 – Min favoritplats. 
♥ Dag 28 – Det här saknar jag.
♥ Dag 29 – Mina ambitioner.
♥ Dag 30 – Ett sista ögonblick.

Jag har som dom flesta andra en mamma och en pappa.
Dom skilde sig när jag va 5 år och jag minns inte speciellt mycket från tiden då dom bodde tillsammans.
Deras separation va en ganska smutsig historia med mycket skitsnack och smutskastning av varandra.
Ofta inför mig och Linneá.
Det känns ganska onödigt och dumt av dom tycker jag, men det har jag kommit över nu.

Jag har bra en bra relation till båda mina föräldrar i dagsläget, men så har det inte alltid varit.
I perioder har jag haft rätt dålig relation till båda två av olika anledningar.
Jag bodde messt hos min mamma när jag va liten, va hos pappa varannan helg.
Vilket jag nu tycker är väldigt lite, träffa sin pappa 6 dagar i månaden är ganska skralt.
När det va bråk så tog jag alltid pappas parti.
Jag va ofta orolig över min pappa och tyckte synd om han.
För det va ju han som fick flytta från vårat hus och bo alldels ensam, mamma hade ju mig och Linneá och sin nya man Leif.

Min högsta önskan när jag va mindre va att mamma och pappa skulle bli kära i varandra igen och att pappa skulle flytta hem till oss igen.
Så blev det aldrig.
Men när jag blev lite äldre så insåg jag fördelarna med att ha skilda föräldrar.
När mamma va jobbig och dum och tjatig så kunde jag ju bara åka hem till pappa och slippa hennes gnäll.
Sen när jag tröttnade på att vara hemma hos pappa så kunde jag ju bara åka tillbaka hem till mamma igen.
Väldigt praktiskt enligt mig.
En annan sak som va väldigt bra när jag kom i den åldern att jag började vilja festa och dricka.
Då sov jag hos pappa,för han va inte så kinkig med det där att jag drack som mamma va.

Pappa har alltid varit lugnare än mamma, inte lika orolig och nervös av sig.
Med pappa bråkade jag aldrig lika mycket som jag gjorde med mamma.

När jag va 18 år så blev jag fruktansvärt osams med mamma och min låssas pappa.
Jag gjorde då som jag alltid gjort, drog hem till pappa.
( väldigt elakt av mig att spela ut dom mot varandra så, men jag fattade väl inte bättre då )
Vårat bråk va så infekterat och jobbigt att jag inte ville komma hem till mamma mer.
Men jag ville inte bo hos pappa heller av olika anledningar.
Så det slutade med att jag fick hjälp att fixa en egen lägenhet och flyttade till Ludvika.
Och det va nog det bästa som kunde hända.
För i samma stund som jag flyttade så förbättrades min relation till både min mamma och min pappa, hundra gånger om.

Och nu har jag som sagt en väldigt bra relation till båda mina föräldrar, och jag kunde inte ha haft några bättre föräldrar.