20:11
Trött, ont i magen och känner mig bara allmänt nere av nån anledning.
Jag trodde jag skulle bli glad och på bra humör när allt löste sig med pengarna o så där.
Men det är väl bara ett bevis på att man faktiskt inte blir lyckligare av pengar.
Dom gör ju så att allt blir så mycket lättare, men dom gör ju inte så man blir glad.
Jag trodde jag skulle bli glad och jag köpte den där kjolen från Gina tricot som jag ville ha.
Men nej jag känner mig speciellt mycket gladare fast jag köpte den.
Jag har inte ens provat den igen sen jag köpte den.
Den ligger slängd i hallen och blir full med katthår.
Velar mellan två par skor som jag vill ha, dom jag allra helst vill ha kommer kosta ungefär 700 med frakt.
Dom andra som är ungefär lika fina faktiskt, får jag för bara 300 av Emilia om jag kan ha dom.
Men förmodligen kommer jag ångra mig och ändå vilja ha dom andra för 700 om jag köper dom för 300.
Fast jag måste ju kanske tänka lite ekonomiskt nu också.
Så det blir nog dom av Emilia.
Men kan jag inte ha dom så täker jag kpa dom andra ändå, fast dom är lite dyra.
Jag hatar när jag får för mig att jag måste ha nått, då kan jag liksom inte riktigt släppa det.
Men jag tycker att jag är värd att köpa nått till mig själv, för jag har varit så jävla duktig och klarat alla gamla kurser jag har haft släpandes efter mig i typ 1 år.
Då kanske jag blir lite gladare?
Förmodligen inte.
För jag vet vad som är felet, varför jag känner mig ledsen och nere.
Och det är för att jag vantrivs så fruktansvärt mycket med min kropp just nu.
Jag känner mig som en stor jävla klumpeduns och jämför mig med alla andra precis hela tiden.
Det spelar ingen roll att Martin säger att han tycker att jag är fin som jag är.
Jag vill kunna känna själv att jag är nöjd med hur jag ser ut.
Så därför har jag beställt hem ett startpaket från Modifast med soppor och shakes som jag ska äta i 2 veckor i sträck.
Och då går jag förhoppningsvis ner några kilon.
Och ja jag vet att det inte är bra att äta sånt, och att man oftast går upp massa när man har slutat med det.
Men när jag har slutat med det ska jag börja motionera mer, och kanske börja simma igen och äta nyttigare.
Det är mitt val.
Och jag känner att jag måste göra nått så jag ser snabba resultat så jag blir peppad att börja motionera för att inte gå upp igen.
I morron åker vi till Sälen.
Vi ska bo i Tandådalen, men vi ska åka skidor i Hundfjället.
Jag är typ helt livrädd för sittliftarna, dom åker ju så jävla högt upp.
Och jag är helt säker på att jag kommer åka åt helvete och så ihjäl mig, hahah.
Men det ska bli kul ändå.
Jag får väl hålla mig till barnbackarna.
Synd bara att Martins lillasyster Lisa är så duktig att åka att hon kan åka i andra backar än barnbacken.
Jag får väl åka där med alla 5 åringar som förmodligen ändå kommer vara bättre än mig.
Men det blir nog bra.
Kan aldrig komma på nått bra sätt att avsluta mina inlägg.
Så det får ta slut här bara.
Hej då!
Jag trodde jag skulle bli glad och på bra humör när allt löste sig med pengarna o så där.
Men det är väl bara ett bevis på att man faktiskt inte blir lyckligare av pengar.
Dom gör ju så att allt blir så mycket lättare, men dom gör ju inte så man blir glad.
Jag trodde jag skulle bli glad och jag köpte den där kjolen från Gina tricot som jag ville ha.
Men nej jag känner mig speciellt mycket gladare fast jag köpte den.
Jag har inte ens provat den igen sen jag köpte den.
Den ligger slängd i hallen och blir full med katthår.
Velar mellan två par skor som jag vill ha, dom jag allra helst vill ha kommer kosta ungefär 700 med frakt.
Dom andra som är ungefär lika fina faktiskt, får jag för bara 300 av Emilia om jag kan ha dom.
Men förmodligen kommer jag ångra mig och ändå vilja ha dom andra för 700 om jag köper dom för 300.
Fast jag måste ju kanske tänka lite ekonomiskt nu också.
Så det blir nog dom av Emilia.
Men kan jag inte ha dom så täker jag kpa dom andra ändå, fast dom är lite dyra.
Jag hatar när jag får för mig att jag måste ha nått, då kan jag liksom inte riktigt släppa det.
Men jag tycker att jag är värd att köpa nått till mig själv, för jag har varit så jävla duktig och klarat alla gamla kurser jag har haft släpandes efter mig i typ 1 år.
Då kanske jag blir lite gladare?
Förmodligen inte.
För jag vet vad som är felet, varför jag känner mig ledsen och nere.
Och det är för att jag vantrivs så fruktansvärt mycket med min kropp just nu.
Jag känner mig som en stor jävla klumpeduns och jämför mig med alla andra precis hela tiden.
Det spelar ingen roll att Martin säger att han tycker att jag är fin som jag är.
Jag vill kunna känna själv att jag är nöjd med hur jag ser ut.
Så därför har jag beställt hem ett startpaket från Modifast med soppor och shakes som jag ska äta i 2 veckor i sträck.
Och då går jag förhoppningsvis ner några kilon.
Och ja jag vet att det inte är bra att äta sånt, och att man oftast går upp massa när man har slutat med det.
Men när jag har slutat med det ska jag börja motionera mer, och kanske börja simma igen och äta nyttigare.
Det är mitt val.
Och jag känner att jag måste göra nått så jag ser snabba resultat så jag blir peppad att börja motionera för att inte gå upp igen.
I morron åker vi till Sälen.
Vi ska bo i Tandådalen, men vi ska åka skidor i Hundfjället.
Jag är typ helt livrädd för sittliftarna, dom åker ju så jävla högt upp.
Och jag är helt säker på att jag kommer åka åt helvete och så ihjäl mig, hahah.
Men det ska bli kul ändå.
Jag får väl hålla mig till barnbackarna.
Synd bara att Martins lillasyster Lisa är så duktig att åka att hon kan åka i andra backar än barnbacken.
Jag får väl åka där med alla 5 åringar som förmodligen ändå kommer vara bättre än mig.
Men det blir nog bra.
Kan aldrig komma på nått bra sätt att avsluta mina inlägg.
Så det får ta slut här bara.
Hej då!
Kommentarer
Postat av: Cecilia
heja heja, hoppas det blir kul i sälen! :) och jag vet hur jobbigt det är att känna sig stor och klumpig, men det får inte ta över allt och göra att du mår dåligt när du faktiskt har massa annat att vara glad och stolt över! =) hoppas sopporna är goda iallafall! :D puss!
Trackback
