14:09

Jag blev väckt idag av att mamma ringde.
Jag vågade inte säga att jag låg och sov, så jag sa att jag höll på att plugga. Haha.
I alla fal så pratade vi lte om allt möjligt innan hon berättar att Ove har dött.
Ove är min mosters pappa, alltså mina kusiners morfar, han va väl typ som min morfar också när jag va liten.
Det enda jag kunde säga va bara, jaha ojdå det va ju inte så bra.
Fast mamma va nog inte speciellt ledsen tror jag.
Men jag har så svårt med sånt där, borde jag vara ledsen eller?
Jag är inte ledsen, om jag ska vara ärlig så känner jag ingenting.
Vet inte vad det är för fel på mig, han är ju för i helvete död, kommer aldrig mer tillbaka.
Och jag känner inte det minsta inför det.

Jag hoppas verkligen att jag blir ledsen när nån som står mig nära dör.
Jag gråter ju för i helvete när det är sorgligt på TV:n.
Men inte nu när en riktigt människa har dött.
Vad är det för fel?
Jag fattar ingenting.
Fast det kanske beror på att jag inte har träffat han sen jag va typ 5 år.
Men ändå, det är mina kusiners morfar, jag borde ju vara lite ledsen för deras skull i alla fall.
Men nej, jag känner inget, inget alls.
Det känns bara precis som vanligt.

Jaja det va väl det jag skulle säga.
Ska klä på mig nu och gå till ica och hoppa på att inte frysa ihjäl. >.<

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0