19:25
Fredag.
Det är inte bra.
Jag mår inte bra.
Det brister nu.
Nu när jag är ensam släpper jag fram skiten, gråter, snyftar och hulkar.
Jag känner obehag, äckel, ångest och panik.
Allt på samma gång.
Men mest av allt så känner jag mig nog bara väldigt ledsen.
Ful, tjock och otillräcklig.
Om jag hade svagt självförtroende innan, så är det obefintligt just nu.
Jag känner mig fruktansvärt sviken.
Men det är ändå inget jag kan gå runt och älta i en evighet, det funkar inte om jag ska göra det.
Men vad är tanken att jag ska göra då?
Fy fan att det blev så här.
Är det mitt fel?
Är det jag som inte har varit tillräcklig?
Är det jag som är för tjock och ful så det blev som det blev?
Många frågor, men inga svar.
Jag får kämpa vidare med ångesten och paniken.
Så fort jag tänker på det så väller det upp avsky, det är äckligt.
För andra kanske det inte hade varit en så stor grej.
Kanske inte för mig heller om det hade skett under andra omständigheter, inte när jag har vikt noja och känner mig ful som stryk för det mesta.
Men nu blev det så.
Och även fast det inte är jag som har gjort det så känner jag mig äcklad av mig själv.
Min kropp är äcklig, hela jävla jag är äcklig och fel.
Precis så känns det.
Jag hade redan dom där känslorna innan.
Men nu är dom fan tusen gånger värre.
Men jag ska väl klara mig igenom det här också.
Men jag önskar att jag vaknade och insåg att det här bara va en störd jävla dröm.
Det är inte bra.
Jag mår inte bra.
Det brister nu.
Nu när jag är ensam släpper jag fram skiten, gråter, snyftar och hulkar.
Jag känner obehag, äckel, ångest och panik.
Allt på samma gång.
Men mest av allt så känner jag mig nog bara väldigt ledsen.
Ful, tjock och otillräcklig.
Om jag hade svagt självförtroende innan, så är det obefintligt just nu.
Jag känner mig fruktansvärt sviken.
Men det är ändå inget jag kan gå runt och älta i en evighet, det funkar inte om jag ska göra det.
Men vad är tanken att jag ska göra då?
Fy fan att det blev så här.
Är det mitt fel?
Är det jag som inte har varit tillräcklig?
Är det jag som är för tjock och ful så det blev som det blev?
Många frågor, men inga svar.
Jag får kämpa vidare med ångesten och paniken.
Så fort jag tänker på det så väller det upp avsky, det är äckligt.
För andra kanske det inte hade varit en så stor grej.
Kanske inte för mig heller om det hade skett under andra omständigheter, inte när jag har vikt noja och känner mig ful som stryk för det mesta.
Men nu blev det så.
Och även fast det inte är jag som har gjort det så känner jag mig äcklad av mig själv.
Min kropp är äcklig, hela jävla jag är äcklig och fel.
Precis så känns det.
Jag hade redan dom där känslorna innan.
Men nu är dom fan tusen gånger värre.
Men jag ska väl klara mig igenom det här också.
Men jag önskar att jag vaknade och insåg att det här bara va en störd jävla dröm.
Kommentarer
Trackback
