14:19
Fredag.
Jag borde väl typ vara glad eller nått, men det är jag inte.
Det känns som ett stort svart jävla hål i lilla hjärat.
Och vatten i ögonen som hotar att svämma över vilken jävla sekund som helst.
Men jag tycker att det räcker nu.
Jag grät tills jag somnade igår.
Och jag startade dagen med att gråta lite till.
Det gör så jävla ont det här.
Jag har blundat för det alldeles för länge.
Trängt bort det och inte velat se hur illa det faktiskt är.
Men man gör väl så, sånt som är jobbigt och man inte vill se, det tränger man undan och intalar sig att det nog inte är nån fara.
Det ska nog vara så här, det är inget fel.
Men nu har jag fan öppnat ögonen och insett att något är fel.
Det ska inte vara så här.
Och det gör för jävla ont att face the truth liksom.
Ondare än jag trodde att det skulle göra.
Jag har bara varit jävligt egoistisk som inte har velat inse det här.
Men nu får det vara nog.
Det är inte normalt att ögonen rinner precis hela tiden.
Det är inte normalt att gå runt och nysa och fnysa och frusta hela tiden.
Det är inte normalt att snarka som en vuxen människa när man sover när man bara väger ca 3 kg.
Men det gör ont.
Så in i helvete ont att ta det här beslutet.
Men nu har jag gjort det.
Jag måste sluta att tänka på mig själv och min behov av att vilja ha han kvar.
Så direkt den 25:e ska jag åka med han till veterinären och göra en undersökning.
Kanske får jag med mig han hem igen.
Kanske får han somna in och komma till katthimlen och träffa Trassla igen.
E <3 C
Jag borde väl typ vara glad eller nått, men det är jag inte.
Det känns som ett stort svart jävla hål i lilla hjärat.
Och vatten i ögonen som hotar att svämma över vilken jävla sekund som helst.
Men jag tycker att det räcker nu.
Jag grät tills jag somnade igår.
Och jag startade dagen med att gråta lite till.
Det gör så jävla ont det här.
Jag har blundat för det alldeles för länge.
Trängt bort det och inte velat se hur illa det faktiskt är.
Men man gör väl så, sånt som är jobbigt och man inte vill se, det tränger man undan och intalar sig att det nog inte är nån fara.
Det ska nog vara så här, det är inget fel.
Men nu har jag fan öppnat ögonen och insett att något är fel.
Det ska inte vara så här.
Och det gör för jävla ont att face the truth liksom.
Ondare än jag trodde att det skulle göra.
Jag har bara varit jävligt egoistisk som inte har velat inse det här.
Men nu får det vara nog.
Det är inte normalt att ögonen rinner precis hela tiden.
Det är inte normalt att gå runt och nysa och fnysa och frusta hela tiden.
Det är inte normalt att snarka som en vuxen människa när man sover när man bara väger ca 3 kg.
Men det gör ont.
Så in i helvete ont att ta det här beslutet.
Men nu har jag gjort det.
Jag måste sluta att tänka på mig själv och min behov av att vilja ha han kvar.
Så direkt den 25:e ska jag åka med han till veterinären och göra en undersökning.
Kanske får jag med mig han hem igen.
Kanske får han somna in och komma till katthimlen och träffa Trassla igen.
E <3 C
Kommentarer
Trackback
