17:05

Fredag.
Jag gör sönder.
Jag fryser, har ont i huvdet och i magen, mår illa.
Gråter och snorar.
Och allt känns bara helt för jävligt.
Han är verkligen borta.
Jag kommer aldrig mer få han hos mig igen.

Det går inte ens att beskriva hur det känns.
För det finns inga jävla ord.
Det går inte att beskriva det som tomhet, för det räcker inte.
Det går inte att sätta ord på den här känslan, det är den värsta jag någonsin har känt.

Jag känner mig sjuk.
Fryser inifrån och ut, det är liksom kallt där inne.
Nått har frusit till is, en del av hjärtat.
Och jag vet inte vad som skulle kunna smälta upp den biten igen så det blir att kännas bra.
Kan nått ens göra så det blir bra igen?
Inget kan få han tillbaka och inget kan ersätta han.

Men vissa stunder känns det helt okej ändå.
När Wilmer och Nikki kommer och vill vara med mig.
Det gör att det blir lite lättare.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0