22:03
Ångest ångest ångest!
Välkomen hit.
Tack för att du har börjat hälsa på igen.
Jag uppskattar det fruktansvärt mycket.
Du är en sån trevlig herre som kommer och sätter dåliga tankar i mitt huvud.
Du är tjock och ful.
Det spelar ingen roll hur lite du än äter och hur mycket du än tränar, du kommer ändå fortsätta vara tjock och ful.
Ät absolut inte mer idag.
Du är redan tillräckligt tjock.
Casper kommer dö.
Du har tagit hand om han för dåligt och nu måste han dö, och det är ditt fel Emmilie.
Jag hör sånna där tankar hela tiden i mitt huvud.
Och det känns ju fånigt att skylla på nån jävla Herr Ångest.
För han finns inte.
Det är mina egna tankar som är dom där.
För precis så känns det.
Jag känner mig fruktansvärt tjock och ful precis hela tiden.
Förut gick det i perioder att jag tyckte så.
Nu tycker jag så precis varje jävla dag.
Och så nu det här med Casper.
Jag orkar fan inte med det här just nu.
Jag gör verkligen inte det.
Om han måste avlivas så vet jag fan inte vad jag gör.
Då kommer jag fan få ett hysteriskt sammanbrott.
Om jag inte har haft det tidigare så kommer jag då iaf att få det då, det kan jag lova.
Och jag ställer in mig på att det kommer bli så.
För då kanske det blir lite lättare att hantera.
Än om jag tänker att han bara är förkyld och får följa med hem igen.
Varför varför varför?
Välkomen hit.
Tack för att du har börjat hälsa på igen.
Jag uppskattar det fruktansvärt mycket.
Du är en sån trevlig herre som kommer och sätter dåliga tankar i mitt huvud.
Du är tjock och ful.
Det spelar ingen roll hur lite du än äter och hur mycket du än tränar, du kommer ändå fortsätta vara tjock och ful.
Ät absolut inte mer idag.
Du är redan tillräckligt tjock.
Casper kommer dö.
Du har tagit hand om han för dåligt och nu måste han dö, och det är ditt fel Emmilie.
Jag hör sånna där tankar hela tiden i mitt huvud.
Och det känns ju fånigt att skylla på nån jävla Herr Ångest.
För han finns inte.
Det är mina egna tankar som är dom där.
För precis så känns det.
Jag känner mig fruktansvärt tjock och ful precis hela tiden.
Förut gick det i perioder att jag tyckte så.
Nu tycker jag så precis varje jävla dag.
Och så nu det här med Casper.
Jag orkar fan inte med det här just nu.
Jag gör verkligen inte det.
Om han måste avlivas så vet jag fan inte vad jag gör.
Då kommer jag fan få ett hysteriskt sammanbrott.
Om jag inte har haft det tidigare så kommer jag då iaf att få det då, det kan jag lova.
Och jag ställer in mig på att det kommer bli så.
För då kanske det blir lite lättare att hantera.
Än om jag tänker att han bara är förkyld och får följa med hem igen.
Varför varför varför?
Kommentarer
Trackback
