23:13

Snart Torsdag.
Lugnet jag kände förut har drastiskt försvunnit.
Nu känner jag mig totalt förvirrad och har hjärtklappning.
Det känns absolut inte bra det här.
Om lite mer än 10 timmar kommer vi sitta i väntrummet hos veterinären.
Jag är rädd och nervös.
Ont i magen har jag också.
Det ska bli så skönt efter i morgon när allt här är över.
Att inte behöva gå runt och fundera och vara orolig över hur det kommer att bli.
För hur det än kommer att bli så är allt för Caspers bästa och det är det som räknas.
Sen om jag kommer må skit i några veckor det får jag ta.
Det är ju så här livet är.
Man vet ju det när man skaffar ett djur, att det kommer inte finnas där för alltid.
En dag så blir det dags att ta farväl och försöka gå vidare, även om det suger.
För det är ju så livet är, man föds, lever och sen dör man.
Vissa lever längre än andra. Och det är så det måste vara.
Jag är i alla fall glad över att jag har haft Casper hos mig i lite mer än 3 år.
Även om det är alldeles för kort tid.
Men så är det, vissa möten varar längre än andra.

Älskling det är livet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0