17:06
Tisdag.
Jag börjar känna mig lite smått stressad inför i morgon, inför Torsdag och inför Fredag.
Men jag orkar inte riktigt egagera mig och ta tag i det.
Jag känner att det får gå som det går.
Räkningen på Torsdag känner jag redan nu att det kommer nog absolut inte att gå.
Samtalen vi ska ha i morron är jag inte så jätte orolig över.
Hur svårt kan det vara liksom?
Jag är mest oroad över det vi ska göra på Fredag.
Jag känner mig inte alls förberedd inför det.
Men det som är bra med det är att om jag inte klarar det på Fredag, så komemr jag få göra om exakt samma moment när det blir omexamination.
Och då vet jag ju precis vad jag måste träna på.
Så egentligen har jag ju inte speciellt mycket att oroa mig över.
Det blir nog bra med det där.
Ingen fara.
Förövrigt så börjar jag känna av lite ångest att det snart bara är 1 månad kvar tills Martin åker iväg.
Det kommer bli jobbigt att han ska vara borta så länge.
Jag tror det hade varit enklare om jag hade börjat jobba direkt när han åker iväg.
För då hade jag haft annat att tänka på.
Men jag börjar ju inte jobba förrens efter jag kommer hem från Barcelona i början av Juli.
Fast ändå tycker jag att det är skönt att jag får lite ledigt innan jag börjar jobba.
Börjar oroa mig lite över hur jag ska kunna både jobba och läsa sommarkurserna samtidigt.
Men det löser sig nog.
Jag får sluta oroa mig över massa saker hela tiden.
Det är inte bra.
Så från och med nu slutar jag nojja och oroa mig.
Allt löser sig ändå i slut ändan, vare sig jag oroar mig eller inte.
Jag börjar känna mig lite smått stressad inför i morgon, inför Torsdag och inför Fredag.
Men jag orkar inte riktigt egagera mig och ta tag i det.
Jag känner att det får gå som det går.
Räkningen på Torsdag känner jag redan nu att det kommer nog absolut inte att gå.
Samtalen vi ska ha i morron är jag inte så jätte orolig över.
Hur svårt kan det vara liksom?
Jag är mest oroad över det vi ska göra på Fredag.
Jag känner mig inte alls förberedd inför det.
Men det som är bra med det är att om jag inte klarar det på Fredag, så komemr jag få göra om exakt samma moment när det blir omexamination.
Och då vet jag ju precis vad jag måste träna på.
Så egentligen har jag ju inte speciellt mycket att oroa mig över.
Det blir nog bra med det där.
Ingen fara.
Förövrigt så börjar jag känna av lite ångest att det snart bara är 1 månad kvar tills Martin åker iväg.
Det kommer bli jobbigt att han ska vara borta så länge.
Jag tror det hade varit enklare om jag hade börjat jobba direkt när han åker iväg.
För då hade jag haft annat att tänka på.
Men jag börjar ju inte jobba förrens efter jag kommer hem från Barcelona i början av Juli.
Fast ändå tycker jag att det är skönt att jag får lite ledigt innan jag börjar jobba.
Börjar oroa mig lite över hur jag ska kunna både jobba och läsa sommarkurserna samtidigt.
Men det löser sig nog.
Jag får sluta oroa mig över massa saker hela tiden.
Det är inte bra.
Så från och med nu slutar jag nojja och oroa mig.
Allt löser sig ändå i slut ändan, vare sig jag oroar mig eller inte.
Kommentarer
Trackback
