Look into the eye of chaos

Torsdag.

Nämen, skriver jag här igen.
Det va längesen.
Jag har inte riktigt tid.
Det är mycket nu.
Jag tänkte skriva om hur jävla duktig jag är på min praktik, men det gör jag någon annan dag.
Det kom upp något annat i huvudet.
Nämligen Wilmer.

Det är över en månad sen han blev en ängel nu.
Och jag har tryckt undan alla känslor över det.
Jag har inte orkat ta itu med dom.
Jag orkar egentligen inte göra det nu heller.
Det blir för jobbigt.
Men det jag ville säga med det här är va nog egentligen ingenting alls till er.
Jag vill bara påminna mig själv om att jag saknar han och att jag alltid kommer älska han.
Hur mycket saker han än kissade sönder så älskar jag han så jävla mycket.

Wilmer <3