Look into the eye of chaos

Jag har äntligen fått min nya blogg att funka.
Ni hittar mig HÄR i fortsättningen

Ses där.
Puss Puss <3

Namnet jag ville ha fanns redan.
Fast jag hittar det inte när jag söker på det.
Blogg.se är dumma i huvudet.
Jag får komma på nått nytt.
Eller starta den nån annanstans.
Men det är också drygt.
Jag har ju precis börjat fatta den här sidan bra ju.

Jaja jag återkommer.
Nu ska jag fortsätta baka mina semlor.

Ingen ny blogg idag.
Jag fann det mer givande att bli full än att sitta och greja med en ful liten blogg.
Fast den komemr inte bli ful, den komemr bli fiiin.
Känns bra att fylle blogga, verkligen.
Skit kul.
Nej nu ska jag nog ta och ägna mig åt att leka rock starmed Sofie i stället.

Bloggen fixar jag i morron.
med reservationer för att jag kommer vara för bakfull.
Då fixar jag den på Söndag i stället.
Som om att ni bryr er.

Nej leka rock star va det ja.

Nu har jag fått koll på det här.
Jag har gjort en sån fin liten design helt själv.
Eller okej, jag har använt en grund som redan fanns, men jag har fan gjort bakgrunden och headern helt själv.
Fast det är ju inte den här.
Den får ni se sen på min nya blogg.
Men den orkar jag inte fixa nu.
Den fixar jag i morron.
För nu ska jag sova.

Natti natti.

Vad hände?
Jag lyckades ju faktiskt få någon ordning på det här.
Men jag ska nog ändå fixa en ny blogg, bara jag kommer på ett jävla namn.

Eftersom jag tydligen tror att jag kan det här med att pilla i html koder och sånt, fast jag uppenbarligen inte har en jävla aning om vad jag gör så har jag ju lyckats fucka upp designen som fan.
Och det är inte roligt.
Jag vill att det ska vara fint.
Så nu skiter jag i det här.
Jag gör en helt ny och fin blogg i stället.

Jag återkommer med nytt namn.
När jag väl har lyckats komma på nått vill säga.
vilket kan ta allt från några minuter, till timmar, till flera dagar.
Det visar sig.

Termin 5 har börjat.
Om 1 år den här tiden får jag kalla mig för sjuksköterska.
Utan att behöva säga, ja alltså jag är ju inte klar än, men snart.
För då kommer jag vara klar.
Då är jag sjuksköterska på riktigt.

Emmilie Lindstedt leg. Sjuksköterska.

Så kommer det stå på en brosch som man ska ha på sig när man jobbar.
Fast brosch, vaffan fick jag ifrån.
Namnskylt heter det ju.

Och allt det där skrämmer fan skiten ur mig.
Det är så jävla skönt att få gömma sig bakom skölden att man bara är student.
Det går inte sen.
Då måste jag ta ansvar och ta beslut och sånna där jobbiga saker.
Men det blir nog bra det också.

En annan sak som är lite små jobbig och som gnager är att jag måste söka sommarjobb.
Jag både vill och vill inte jobba.
Vill ha pengarna och ha nått att göra.
Vill inte behöva jobba när det är fint väder och jag hellre sitter ute och är full och chillar i solen, helst på en festival.
Jag har i alla fall bestämt mig för att jag inte tänket söka jobb på nått äldreboende.
Jag klarar inte av sånna ställen, jag vill inte jobba tillsammans med bittra gamla jävla surkärringar som har jobbat där i 20 år och är så jävla avundsjuka på att dom inte utbildade sig till sjuksköterskor när dom hade chanen.
Nu får dom gå runt där och torka skit, piss och kräks ibland också kanske tills dom går i pension.
Så jag förstår dom, jag skulle också bli bitter på det.

Så nej, jag ska söka jobb på sjukhuset.
På den avdelningen där jag gjorde praktik.
Sen ska jag söka på Rättspsyk i Säter också.
Och nej det är inte så jävla kul att pendla med buss typ varje dag till Säter.
Men jag trivdes så sjukt bra där, så jag tycker fan att det är värt att pendla fram och tillbaka.
Hoppas nästan mest att jag får där faktiskt.

Jaja nu har jag tjatat klart.
Nu ska jag återgå till mitt vindruvsätande, med risk för en allergi chock.
Det kliar som fan i munnen.

Det hände en lite märklig sak idag.
Så här var det:

I natt när jag låg och sov så drömde jag om Johan, (mitt ex alltså)
Sonny (Johans room mate alltså) va med på ett hörn han också.
Vi va i nått hus och Johans mamma sa att jag va tvugen att ta med mig min film, Swordfish, hem.
För Johan och Sonny hade blivit besatta av den, dom gjorde inget annat än tittade på den dygnet runt sa hon.

Sen kommer jag inte ihåg så värst mycket mer av den drömmen.

Så vaknade jag och skulle kolla vad klockan va.
Då hade jag fått ett sms från Johan.

Han skrev att han hade drömt om mig i natt, att vi åkte tåg till Ludvika.
Men vi hann aldrig fram, för tåget kraschade.

Så han ville bara skriva och fråga om jag levde.

(Så där kan jag också känna ibland, om man har drömt att det händer nån något hemskt så måste man ta reda på om den personen mår bra. Speciellt när det gäller mina små syskon.)

Så jag svarade och sa att jag levde, och berättade att jag hade drömt om han och Sonny.
Det va ju lite skumt tyckte han.
Jag skrev att jag skulle iväg och skriva tenta, och önskade mig lycka till och så där.
Vi skrev ha det bra och ta det lugnt, ja men ni vet sånna där artighets hejdå fraser typ.

Sen tänkte jag inte mer på det, fixade mig och gick till bussen.
När jag kliver på bussen så sitter både Johan och Sonny på bussen.

Det kändes ganska så jävla skumt.

Men det va kul att träffa han och se att han mår bra och så där.
För ärligt talat har jag ju faktiskt varit lite orolig för han ett tag.
Men jag har nog fan aldrig sett han se så pigg och fräsch och lycklig.
Ögonen va inte så där dimmiga som dom kunde vara förut, dom va pigga och vakna och glada.
Och det kändes så jävla skönt.

En jävligt konstig händelse, men som ändå va sjukt jävla bra.

Jag skiter i den där satans jävla listan nu.
Det går ändå inge bra med den.
Det går inte speciellt bra med att skriva här över huvudtaget.
Jag får liksom nån sorts prestations ångest när jag skriva här.
Det känns som allt som skrivs är så jävla oviktigt.
Och jag vill skriva om viktiga saker.
Inte bara massa jävla svammel om vad jag har haft på mig eller min första kyss.
Men fan bryr sig om sånt egentligen?
Jag gör det inte.
Tror jag i alla fall.

Jag skulle vilja göra något viktigt.
Något som får mig att känna mig som en bra människa.
Typ åka till Afrika och hjälpa sjuka barn eller nått sånt.
Fast jag skulle lika gärna kunna ta hand om en hemlös katt eller hund.
Det skulle också få mig att må bra.
Man behöver inte göra så stora saker för att göra en stor skillnad för någon annan liksom.

Och angående prestations ångesten, vaffan är det för jävla fånerier jag håller på med.
Skriva om viktiga saker liksom.
Man får väl skriva om vad fan man vill.
Eller?
Jo det får man, för det är min blogg jävel, och jag skriver vad jag vill.
Så nu får det var slut med sånna där fånerier från min sida.
Jag ska se till att skriva lite oftare, för jag tror att jag egentligen behöver det.
Man behöver ventilera och skriva massa skit, även om det bara handlar om vad man har haft på sig eller sånt oviktigt.

Man behöver inte vara så jävla bra hela tiden.
Man duger jävligt bra som man är!

Jaha nytt år alltså.
2011.
Första gången på typ 5 år som jag inte är bakis första Januari.
Men så kan det vara när man är sjuk och låter som en gammal tant när man andas.

Hmmm.
Just det jag fyller år om 11 dagar.
Klura ut nått fint att ge mig och kom hit på fest den 15:e.
Gärna nått mjukt och mysig, som en liten hund t.ex. :P