Look into the eye of chaos

Det hände en lite märklig sak idag.
Så här var det:

I natt när jag låg och sov så drömde jag om Johan, (mitt ex alltså)
Sonny (Johans room mate alltså) va med på ett hörn han också.
Vi va i nått hus och Johans mamma sa att jag va tvugen att ta med mig min film, Swordfish, hem.
För Johan och Sonny hade blivit besatta av den, dom gjorde inget annat än tittade på den dygnet runt sa hon.

Sen kommer jag inte ihåg så värst mycket mer av den drömmen.

Så vaknade jag och skulle kolla vad klockan va.
Då hade jag fått ett sms från Johan.

Han skrev att han hade drömt om mig i natt, att vi åkte tåg till Ludvika.
Men vi hann aldrig fram, för tåget kraschade.

Så han ville bara skriva och fråga om jag levde.

(Så där kan jag också känna ibland, om man har drömt att det händer nån något hemskt så måste man ta reda på om den personen mår bra. Speciellt när det gäller mina små syskon.)

Så jag svarade och sa att jag levde, och berättade att jag hade drömt om han och Sonny.
Det va ju lite skumt tyckte han.
Jag skrev att jag skulle iväg och skriva tenta, och önskade mig lycka till och så där.
Vi skrev ha det bra och ta det lugnt, ja men ni vet sånna där artighets hejdå fraser typ.

Sen tänkte jag inte mer på det, fixade mig och gick till bussen.
När jag kliver på bussen så sitter både Johan och Sonny på bussen.

Det kändes ganska så jävla skumt.

Men det va kul att träffa han och se att han mår bra och så där.
För ärligt talat har jag ju faktiskt varit lite orolig för han ett tag.
Men jag har nog fan aldrig sett han se så pigg och fräsch och lycklig.
Ögonen va inte så där dimmiga som dom kunde vara förut, dom va pigga och vakna och glada.
Och det kändes så jävla skönt.

En jävligt konstig händelse, men som ändå va sjukt jävla bra.