20:11
Trött, ont i magen och känner mig bara allmänt nere av nån anledning.
Jag trodde jag skulle bli glad och på bra humör när allt löste sig med pengarna o så där.
Men det är väl bara ett bevis på att man faktiskt inte blir lyckligare av pengar.
Dom gör ju så att allt blir så mycket lättare, men dom gör ju inte så man blir glad.
Jag trodde jag skulle bli glad och jag köpte den där kjolen från Gina tricot som jag ville ha.
Men nej jag känner mig speciellt mycket gladare fast jag köpte den.
Jag har inte ens provat den igen sen jag köpte den.
Den ligger slängd i hallen och blir full med katthår.
Velar mellan två par skor som jag vill ha, dom jag allra helst vill ha kommer kosta ungefär 700 med frakt.
Dom andra som är ungefär lika fina faktiskt, får jag för bara 300 av Emilia om jag kan ha dom.
Men förmodligen kommer jag ångra mig och ändå vilja ha dom andra för 700 om jag köper dom för 300.
Fast jag måste ju kanske tänka lite ekonomiskt nu också.
Så det blir nog dom av Emilia.
Men kan jag inte ha dom så täker jag kpa dom andra ändå, fast dom är lite dyra.
Jag hatar när jag får för mig att jag måste ha nått, då kan jag liksom inte riktigt släppa det.
Men jag tycker att jag är värd att köpa nått till mig själv, för jag har varit så jävla duktig och klarat alla gamla kurser jag har haft släpandes efter mig i typ 1 år.
Då kanske jag blir lite gladare?
Förmodligen inte.
För jag vet vad som är felet, varför jag känner mig ledsen och nere.
Och det är för att jag vantrivs så fruktansvärt mycket med min kropp just nu.
Jag känner mig som en stor jävla klumpeduns och jämför mig med alla andra precis hela tiden.
Det spelar ingen roll att Martin säger att han tycker att jag är fin som jag är.
Jag vill kunna känna själv att jag är nöjd med hur jag ser ut.
Så därför har jag beställt hem ett startpaket från Modifast med soppor och shakes som jag ska äta i 2 veckor i sträck.
Och då går jag förhoppningsvis ner några kilon.
Och ja jag vet att det inte är bra att äta sånt, och att man oftast går upp massa när man har slutat med det.
Men när jag har slutat med det ska jag börja motionera mer, och kanske börja simma igen och äta nyttigare.
Det är mitt val.
Och jag känner att jag måste göra nått så jag ser snabba resultat så jag blir peppad att börja motionera för att inte gå upp igen.
I morron åker vi till Sälen.
Vi ska bo i Tandådalen, men vi ska åka skidor i Hundfjället.
Jag är typ helt livrädd för sittliftarna, dom åker ju så jävla högt upp.
Och jag är helt säker på att jag kommer åka åt helvete och så ihjäl mig, hahah.
Men det ska bli kul ändå.
Jag får väl hålla mig till barnbackarna.
Synd bara att Martins lillasyster Lisa är så duktig att åka att hon kan åka i andra backar än barnbacken.
Jag får väl åka där med alla 5 åringar som förmodligen ändå kommer vara bättre än mig.
Men det blir nog bra.
Kan aldrig komma på nått bra sätt att avsluta mina inlägg.
Så det får ta slut här bara.
Hej då!
Jag trodde jag skulle bli glad och på bra humör när allt löste sig med pengarna o så där.
Men det är väl bara ett bevis på att man faktiskt inte blir lyckligare av pengar.
Dom gör ju så att allt blir så mycket lättare, men dom gör ju inte så man blir glad.
Jag trodde jag skulle bli glad och jag köpte den där kjolen från Gina tricot som jag ville ha.
Men nej jag känner mig speciellt mycket gladare fast jag köpte den.
Jag har inte ens provat den igen sen jag köpte den.
Den ligger slängd i hallen och blir full med katthår.
Velar mellan två par skor som jag vill ha, dom jag allra helst vill ha kommer kosta ungefär 700 med frakt.
Dom andra som är ungefär lika fina faktiskt, får jag för bara 300 av Emilia om jag kan ha dom.
Men förmodligen kommer jag ångra mig och ändå vilja ha dom andra för 700 om jag köper dom för 300.
Fast jag måste ju kanske tänka lite ekonomiskt nu också.
Så det blir nog dom av Emilia.
Men kan jag inte ha dom så täker jag kpa dom andra ändå, fast dom är lite dyra.
Jag hatar när jag får för mig att jag måste ha nått, då kan jag liksom inte riktigt släppa det.
Men jag tycker att jag är värd att köpa nått till mig själv, för jag har varit så jävla duktig och klarat alla gamla kurser jag har haft släpandes efter mig i typ 1 år.
Då kanske jag blir lite gladare?
Förmodligen inte.
För jag vet vad som är felet, varför jag känner mig ledsen och nere.
Och det är för att jag vantrivs så fruktansvärt mycket med min kropp just nu.
Jag känner mig som en stor jävla klumpeduns och jämför mig med alla andra precis hela tiden.
Det spelar ingen roll att Martin säger att han tycker att jag är fin som jag är.
Jag vill kunna känna själv att jag är nöjd med hur jag ser ut.
Så därför har jag beställt hem ett startpaket från Modifast med soppor och shakes som jag ska äta i 2 veckor i sträck.
Och då går jag förhoppningsvis ner några kilon.
Och ja jag vet att det inte är bra att äta sånt, och att man oftast går upp massa när man har slutat med det.
Men när jag har slutat med det ska jag börja motionera mer, och kanske börja simma igen och äta nyttigare.
Det är mitt val.
Och jag känner att jag måste göra nått så jag ser snabba resultat så jag blir peppad att börja motionera för att inte gå upp igen.
I morron åker vi till Sälen.
Vi ska bo i Tandådalen, men vi ska åka skidor i Hundfjället.
Jag är typ helt livrädd för sittliftarna, dom åker ju så jävla högt upp.
Och jag är helt säker på att jag kommer åka åt helvete och så ihjäl mig, hahah.
Men det ska bli kul ändå.
Jag får väl hålla mig till barnbackarna.
Synd bara att Martins lillasyster Lisa är så duktig att åka att hon kan åka i andra backar än barnbacken.
Jag får väl åka där med alla 5 åringar som förmodligen ändå kommer vara bättre än mig.
Men det blir nog bra.
Kan aldrig komma på nått bra sätt att avsluta mina inlägg.
Så det får ta slut här bara.
Hej då!
21:20
Idag har jag varit väldigt effektiv och duktig.
Jag har fixat parekringsplats till Martin så han slipper stå uppe på vägen.
Bokat tid för synundersökning, men den ska jag avboka för jag fick inte undersökningen gratis som jag trodde att jag skulle få. Så jag får göra den nästa månad ist.
Sen handlade jag på systemet till Linneá.
Köpte present till Sofie, hårfärg till mig själv och en rosa fin miniräknare som jag kan ha på tentan i morron.
Hämtade ut nya p-piller.
Sen åkte jag hem och har skjutit upp pluggandet fram tills nu.
Men nu jävlar ska jag ta tag i det hade jag tänkt.
Men först ska jag boka biljetten till Barcelona :D
Jag har fixat parekringsplats till Martin så han slipper stå uppe på vägen.
Bokat tid för synundersökning, men den ska jag avboka för jag fick inte undersökningen gratis som jag trodde att jag skulle få. Så jag får göra den nästa månad ist.
Sen handlade jag på systemet till Linneá.
Köpte present till Sofie, hårfärg till mig själv och en rosa fin miniräknare som jag kan ha på tentan i morron.
Hämtade ut nya p-piller.
Sen åkte jag hem och har skjutit upp pluggandet fram tills nu.
Men nu jävlar ska jag ta tag i det hade jag tänkt.
Men först ska jag boka biljetten till Barcelona :D
18:58
Fick beslut från csn igår.
Dom har bestämt sig för att bevilja mig studielån.
Och det känns så sjukt jävla skönt.
Allt har helt plötsligt ordnat upp sig, från att ha sett helt nattsvart ut, med gamla tentor släpandes som jag inte har klart och att kanske inte få några pengar.
Jag har klarat alla min tentor, utom en som jag ska göra om på Fredag, och då jävla ska jag klara den.
Och nu att jag får pengar också.
Så väntar jag bara på ett bakslag.
Förmodligen komemr det väl vara att jag inte klarar tentan på Fredag.
Eller att jag kör åt helvete när jag ska åka skidor i Sälen och bryter nått ben.
Men det känns just nu som att det inte gör mig nått om jag skulle bryta benet eller armen.
Jag kan gärna vara invalid i några veckor, för allt annat känns så jävla bra just nu.
Jag vet helt säkert att jag kommer kunna åka till barcelona i sommar.
Och jag är så jävla glad för det.
Cissi om du läser det här, vi måste boka biljetterna så fort som möjligt :)
Har även varit sjukt duktig och sökt 15 sommar jobb.
Jag känner mig duktig.
Fan va bra allt känns just nu :D
Dom har bestämt sig för att bevilja mig studielån.
Och det känns så sjukt jävla skönt.
Allt har helt plötsligt ordnat upp sig, från att ha sett helt nattsvart ut, med gamla tentor släpandes som jag inte har klart och att kanske inte få några pengar.
Jag har klarat alla min tentor, utom en som jag ska göra om på Fredag, och då jävla ska jag klara den.
Och nu att jag får pengar också.
Så väntar jag bara på ett bakslag.
Förmodligen komemr det väl vara att jag inte klarar tentan på Fredag.
Eller att jag kör åt helvete när jag ska åka skidor i Sälen och bryter nått ben.
Men det känns just nu som att det inte gör mig nått om jag skulle bryta benet eller armen.
Jag kan gärna vara invalid i några veckor, för allt annat känns så jävla bra just nu.
Jag vet helt säkert att jag kommer kunna åka till barcelona i sommar.
Och jag är så jävla glad för det.
Cissi om du läser det här, vi måste boka biljetterna så fort som möjligt :)
Har även varit sjukt duktig och sökt 15 sommar jobb.
Jag känner mig duktig.
Fan va bra allt känns just nu :D
15:00
Orkade inte skriva nått igår när jag kom hem, för jag va så sjukt jävla trött.
Men Martin fick följa med hem igår iaf.
Dom trodde inte att det va nått magsår.
Så vi skulle återkomma om han började få ont i magen igen.
Det känns bra. :)
Nått som känns mindre bra är att det inte har kommit nått svar från csn än.
Nu har det snart gått 1 månad.
Börjar bli jävligt trött på att vänta.
Börjar bli orolig för det igen också.
Det som kändes så bra förra Tisdagen när jag va där.
Nu känns det ungefär precis som förut att jag är livrädd att jag inte ska få några pengar.
På Torsdag kommer jag i alla fall få ett beslut om jag inte får nått tidigare.
För då skulle jag ju få komma dit, så skulle dom ta ett beslut på engång när jag är där.
Men jag hoppas ändå på att jag får ett svar typ i morron så jag hinner få pengar innan helgen.
För om jag får beslutet på Torsdag kommer jag nog inte hinna få pengarna på Fredag.
Fan va jag hatar sånt här krångel.
Men Martin fick följa med hem igår iaf.
Dom trodde inte att det va nått magsår.
Så vi skulle återkomma om han började få ont i magen igen.
Det känns bra. :)
Nått som känns mindre bra är att det inte har kommit nått svar från csn än.
Nu har det snart gått 1 månad.
Börjar bli jävligt trött på att vänta.
Börjar bli orolig för det igen också.
Det som kändes så bra förra Tisdagen när jag va där.
Nu känns det ungefär precis som förut att jag är livrädd att jag inte ska få några pengar.
På Torsdag kommer jag i alla fall få ett beslut om jag inte får nått tidigare.
För då skulle jag ju få komma dit, så skulle dom ta ett beslut på engång när jag är där.
Men jag hoppas ändå på att jag får ett svar typ i morron så jag hinner få pengar innan helgen.
För om jag får beslutet på Torsdag kommer jag nog inte hinna få pengarna på Fredag.
Fan va jag hatar sånt här krångel.
10:52
Har sovit skit dåligt i natt.
Är sjukt trött och har ont i magen och mår illa.
Har haft mardrömmar hela natten och vaknat helt kallsvettig.
Ska i alla fall ta bussen till stan om 1 timme och gå upp till sjukhuset och vara där hela dagen med Martin.
Hoppas på att han mår bättre idag än vad han gjorde igår.
Får skriva mer när jag kommer hem om hur han mår och så där, och vad proverna dom tog igår visade.
Är sjukt trött och har ont i magen och mår illa.
Har haft mardrömmar hela natten och vaknat helt kallsvettig.
Ska i alla fall ta bussen till stan om 1 timme och gå upp till sjukhuset och vara där hela dagen med Martin.
Hoppas på att han mår bättre idag än vad han gjorde igår.
Får skriva mer när jag kommer hem om hur han mår och så där, och vad proverna dom tog igår visade.
23:47
Ja men vilken jävla lördag det blev då.
Jösses.
Martin va bakfull som fan och gick in på toa och började spy vid 17:15 ungefär.
Helt plötsligt ropar han:
-EMMILIE KOM JAG SPYR BLOD!!
Så jag springer in dit, och jo mycket riktigt så spyr han blod som in i helvete.
Men jag får konstigt nog inte panik, utan ringer lugnt till mamma och frågar vad vi ska göra.
Hon säger att vi ka ringa till sjukvårdsupplysningen.
Så jag ringer dit och får prata med en jätte trevlig sjuksköterska som råder oss att åka in till akuten på engång.
Martin börjar ringa runt för att höra om nån kan hämta oss och köra oss dit.
Men ingen kan.
Så jag får ringa 112 så dom skickar en ambulans som kommer och hämtar oss.
Kommer in på akuten och får ett rum och får vara där i kanske 20 min, sen för vi byta rum och vara där i ungefär 2 och en halv timme.
Dom tar blodprover och sätter in en frivenväg och sätter dropp.
Sen får vi åka upp på en avdelning där han ska få stanna tills på Måndag.
Dom tror att det är ett magsår som har börjat blöda.
Men jag är skit rädd att det ska vara något annat.
Typ en tumör eller nått.
Skulle det vara det då vet jag fan inte vad jag gör alltså.
Allt som verkar har ordnat upp sig så jävla bra u, så kommer det här.
Men förmodligen så är det bara ett magsår.
Så på Måndag ska dom göra en gastroskopi, alltså gå ner med en kamera o magen och kolla läget, om det är nått litet magsår som håller på och blöder.
Han såg så ynklig ut stackarn, i den där alldeles för stora sjukhus skjortan och aldeles blek och med den där droppställningen i släptåg.
Inte kan komma dit och uppmuntra han med godis eller nått sånt, för han får inte äta nått förrens dom har gjort gastoskopin på Måndag.
Tycker så synd om han.
Men det kommer gå bra det här.
Det måste det.
Ska gå och lägga mig nu så jag orkar upp i tid i morgon och kan åka och vara med han på sjukhuset.
E<3M
Jösses.
Martin va bakfull som fan och gick in på toa och började spy vid 17:15 ungefär.
Helt plötsligt ropar han:
-EMMILIE KOM JAG SPYR BLOD!!
Så jag springer in dit, och jo mycket riktigt så spyr han blod som in i helvete.
Men jag får konstigt nog inte panik, utan ringer lugnt till mamma och frågar vad vi ska göra.
Hon säger att vi ka ringa till sjukvårdsupplysningen.
Så jag ringer dit och får prata med en jätte trevlig sjuksköterska som råder oss att åka in till akuten på engång.
Martin börjar ringa runt för att höra om nån kan hämta oss och köra oss dit.
Men ingen kan.
Så jag får ringa 112 så dom skickar en ambulans som kommer och hämtar oss.
Kommer in på akuten och får ett rum och får vara där i kanske 20 min, sen för vi byta rum och vara där i ungefär 2 och en halv timme.
Dom tar blodprover och sätter in en frivenväg och sätter dropp.
Sen får vi åka upp på en avdelning där han ska få stanna tills på Måndag.
Dom tror att det är ett magsår som har börjat blöda.
Men jag är skit rädd att det ska vara något annat.
Typ en tumör eller nått.
Skulle det vara det då vet jag fan inte vad jag gör alltså.
Allt som verkar har ordnat upp sig så jävla bra u, så kommer det här.
Men förmodligen så är det bara ett magsår.
Så på Måndag ska dom göra en gastroskopi, alltså gå ner med en kamera o magen och kolla läget, om det är nått litet magsår som håller på och blöder.
Han såg så ynklig ut stackarn, i den där alldeles för stora sjukhus skjortan och aldeles blek och med den där droppställningen i släptåg.
Inte kan komma dit och uppmuntra han med godis eller nått sånt, för han får inte äta nått förrens dom har gjort gastoskopin på Måndag.
Tycker så synd om han.
Men det kommer gå bra det här.
Det måste det.
Ska gå och lägga mig nu så jag orkar upp i tid i morgon och kan åka och vara med han på sjukhuset.
E<3M
18:41
Vad har jag att berätta för er idag mina kära vänner?
Ja inte speciellt mycket alls, men ganska mycket ändå kanske.
Jag har fått svårt att sätta ord på vad det är jag vill få fram liksom.
Och det stör mig.
Och varför funkar det inte att få texten så där fint lutad som jag tycker om att ha den?
Jävla skit, det här ser ju bara fult ut? Men ja, vi får stå ut med fulheten för n ska jag berätta det jag vill säga.
och det är följande: Jag kickade ass på den muntliga tentan igår.
Tycker jag själv då alltså.
vad lärarna tycker är ju en helt annan sak.
Men jag själv tycker att min insatts var helt utomordentligt insane bra.
Så det så!
Så efter det fick jag så bra själv förtroende och tyckte jag va bäst i världen typ och klampade upp på csn´s kontor, för att fråga vad som händer med min ansökan om studiebidrag.
Jag menar det vore ju rätt nice att få pengar nån gång.
Fast nu ljuger jag lite, för först så gick jag faktiskt till biblioteket och läste lite i min läkemedelsbok och räknade till och med några tal.
Sen gick jag till csn´s kontor, fast först tog jag på mig lite parfym utifall om han den där snygga killen skulle jobba.
Så kom jag dit och den snygga killen stog inte i receptionen så jag fick prata med nån snäll tant i stället, men hon fattade inte så mycket av vad jag ville få fram så hon sa att hon skulle gå och hämta en handläggare som jag kunde få prata med i stället.
Så jag stog och väntade på att nån annan tant skulle komma, men vem kom hon tillbaka med då?
Jo den där snygga killen. Och han va så snäll och hjälpsam och tyckte synd om mig att jag hade fått vänta så länge på ett beslut.
Så han sa att om jag inte hade fått ett svar innan Torsdag nästa vecka så skulle jag komma upp igen så skulle han själv gå igenom min ansökan.
Score!
Dessutom sa han att han kände igen mig från förut när jag hade varit där uppe.
Mahaha.
Jag har fan lite flyt nu alltså.
Fast han sa att han inte kunde lova mig att jag skulle få pengar, dom skulle kolla hur min prognos såg ut, om jag skulle kunna fullfölja utbildningen.
Och det försäkrade jag att jag visst skulle kunna göra, att allt gick mycket bättre nu och att jag hade klarat alla kurser jag läste om i höstas, utom en som jag ska ha omtenta på nästa Fredag.
Så för tillfället så känns allt jävligt bra ska jag säga er.
Det känns som att jag kommer få pengar.
Och då har jag ju faktiskt varit smart nog att gjort en liten lista över saker jag ska prioritera med pengarna som ser ut så här: (om någon undrar alltså)
1 Betala tillbaka till Nikken
2 Betala tillbaka hyran till Martin
3 Köpa bra mat till katterna
4 Boka biljetten till Barcelona
5 Göra en synundersökning, jag ser ju ta mig fan ingenting längre, fast jag köpte nya linser med ny styrka i Maj. Fattar inte att min syn kan försämras så in i helvete mycket hela jävla tiden.
Så ser mina prioriteringar ut för tillfället. Jag hade även tänk köpa löshår och sån där äcklig pulverdiet.
För jag är trött på att vara tjock och ful nu.
Och jag vill se snabba resultat.
Har tänkt ta tag i det där med att börja simma 1 timme om dagen igen också.
Det blir nog bra det här. :)
Ja inte speciellt mycket alls, men ganska mycket ändå kanske.
Jag har fått svårt att sätta ord på vad det är jag vill få fram liksom.
Och det stör mig.
Och varför funkar det inte att få texten så där fint lutad som jag tycker om att ha den?
Jävla skit, det här ser ju bara fult ut? Men ja, vi får stå ut med fulheten för n ska jag berätta det jag vill säga.
och det är följande: Jag kickade ass på den muntliga tentan igår.
Tycker jag själv då alltså.
vad lärarna tycker är ju en helt annan sak.
Men jag själv tycker att min insatts var helt utomordentligt insane bra.
Så det så!
Så efter det fick jag så bra själv förtroende och tyckte jag va bäst i världen typ och klampade upp på csn´s kontor, för att fråga vad som händer med min ansökan om studiebidrag.
Jag menar det vore ju rätt nice att få pengar nån gång.
Fast nu ljuger jag lite, för först så gick jag faktiskt till biblioteket och läste lite i min läkemedelsbok och räknade till och med några tal.
Sen gick jag till csn´s kontor, fast först tog jag på mig lite parfym utifall om han den där snygga killen skulle jobba.
Så kom jag dit och den snygga killen stog inte i receptionen så jag fick prata med nån snäll tant i stället, men hon fattade inte så mycket av vad jag ville få fram så hon sa att hon skulle gå och hämta en handläggare som jag kunde få prata med i stället.
Så jag stog och väntade på att nån annan tant skulle komma, men vem kom hon tillbaka med då?
Jo den där snygga killen. Och han va så snäll och hjälpsam och tyckte synd om mig att jag hade fått vänta så länge på ett beslut.
Så han sa att om jag inte hade fått ett svar innan Torsdag nästa vecka så skulle jag komma upp igen så skulle han själv gå igenom min ansökan.
Score!
Dessutom sa han att han kände igen mig från förut när jag hade varit där uppe.
Mahaha.
Jag har fan lite flyt nu alltså.
Fast han sa att han inte kunde lova mig att jag skulle få pengar, dom skulle kolla hur min prognos såg ut, om jag skulle kunna fullfölja utbildningen.
Och det försäkrade jag att jag visst skulle kunna göra, att allt gick mycket bättre nu och att jag hade klarat alla kurser jag läste om i höstas, utom en som jag ska ha omtenta på nästa Fredag.
Så för tillfället så känns allt jävligt bra ska jag säga er.
Det känns som att jag kommer få pengar.
Och då har jag ju faktiskt varit smart nog att gjort en liten lista över saker jag ska prioritera med pengarna som ser ut så här: (om någon undrar alltså)
1 Betala tillbaka till Nikken
2 Betala tillbaka hyran till Martin
3 Köpa bra mat till katterna
4 Boka biljetten till Barcelona
5 Göra en synundersökning, jag ser ju ta mig fan ingenting längre, fast jag köpte nya linser med ny styrka i Maj. Fattar inte att min syn kan försämras så in i helvete mycket hela jävla tiden.
Så ser mina prioriteringar ut för tillfället. Jag hade även tänk köpa löshår och sån där äcklig pulverdiet.
För jag är trött på att vara tjock och ful nu.
Och jag vill se snabba resultat.
Har tänkt ta tag i det där med att börja simma 1 timme om dagen igen också.
Det blir nog bra det här. :)
18:43
Idag är det ett årsedan jag tappade kontrollen och gjorde det där dumma som jag gjorde.
Fattar inte riktigt att det redan har gått så lång tid.
Jag kommer fortfarande ihåg precis hur det va, även fast vissa saker har bleknat.
Men jag glömmer inte hallucinationerna och hur jävla illa jag mådde och hur mycket jag skakade och hackade tänder.
Kan inte riktigt fatta att kroppen kan kaosa ur så in i helvete och styra sig själv.
Helt sjukt är det.
Jag glömmer inte heller den där snälla tanten med syrgastub på rullatorn som frågade mig och jag ville ha en filt för hon trodde att jag frös.
Så jävla söt och snäll.
Idag mår jag så mycket bättre än vad jag gjorde för ett årsedan.
Men det är ändå inte riktigt bra.
Jag har inte fått nått beslut från csn än.
Förstår inte hur det kan ta sån jävla lång tid.
Men jag är inte lika rädd och orolig för det där längre.
Det känns som att jag har blivit likgiltig.
Jag orkar fan inte bry mig om vad som händer längre.
Det blir som det blir.
Går det åt helvete så gör det väl det.
Då får jag ta tag i det då, även om det kommer bli jävligt jobbigt.
På nått sätt kommer det ju lösa sig.
Men det vore ju rätt skönt att få veta snart hur det blir, så jag vet.
Jag vill ju helst kunna fortsätta gå i skolan faktiskt.
För av nån anledning tycker jag att det är kul.
Och det har jag väl inte tyckt sen jag gick i högstadiet typ.
Men nu helt plötsligt så är det roligt.
Och det är ju jävligt bra antar jag.
Fattar inte riktigt att det redan har gått så lång tid.
Jag kommer fortfarande ihåg precis hur det va, även fast vissa saker har bleknat.
Men jag glömmer inte hallucinationerna och hur jävla illa jag mådde och hur mycket jag skakade och hackade tänder.
Kan inte riktigt fatta att kroppen kan kaosa ur så in i helvete och styra sig själv.
Helt sjukt är det.
Jag glömmer inte heller den där snälla tanten med syrgastub på rullatorn som frågade mig och jag ville ha en filt för hon trodde att jag frös.
Så jävla söt och snäll.
Idag mår jag så mycket bättre än vad jag gjorde för ett årsedan.
Men det är ändå inte riktigt bra.
Jag har inte fått nått beslut från csn än.
Förstår inte hur det kan ta sån jävla lång tid.
Men jag är inte lika rädd och orolig för det där längre.
Det känns som att jag har blivit likgiltig.
Jag orkar fan inte bry mig om vad som händer längre.
Det blir som det blir.
Går det åt helvete så gör det väl det.
Då får jag ta tag i det då, även om det kommer bli jävligt jobbigt.
På nått sätt kommer det ju lösa sig.
Men det vore ju rätt skönt att få veta snart hur det blir, så jag vet.
Jag vill ju helst kunna fortsätta gå i skolan faktiskt.
För av nån anledning tycker jag att det är kul.
Och det har jag väl inte tyckt sen jag gick i högstadiet typ.
Men nu helt plötsligt så är det roligt.
Och det är ju jävligt bra antar jag.
00:49
Det här med pengarna från csn gör mig snart hysterisk.
Jag försöker att tränga bort det och vara glad och vara som vanligt.
Men snart går det inte längre.
Jag kommer få ett sammanbrott om jag inte får ett svar snart.
Hur jävla svårt kan det vara att läsa mitt brev och bestämma om jag ska få pengar eller inte?
Jag orkar inte g runt och oroa mig mer.
Kan jag bara få ett svar tack.
Jag har ont i magen varje jävla dag och mår illa av oro.
Kan inte koncentrera mig på föreläsningarna i skolan och när jag kommer hem kollar jag min mejl hela tiden tills jag går och lägger mig.
Som om jag skulle få ett svar mitt natten, det känns ju inte så värst troligt.
Men ändå fast klockan är efter 6 på kvällen och jag ser att jag har fått ett nytt mejl så får jag hjärtat i halsgropen och blir livrädd.
Fast jag vet att det inte är från dom.
Dom jobbar väl säkert inte ens efter 4 på eftermiddagen.
När jag har fått svaret från dom vet jag inte ens om jag kommer våga kolla vad det står.
Jag är helt livrädd för att det ska stå att jag inte får några pengar.
Måste jag sluta skolan nu så tror jag inte att jag kommer ha orken och motivationen att börja med den sen igen.
Jag orkar fan inte.
Nu när jag äntligen har kommit vidare, ska jag behöva hoppa av då?
Det känns som att jag kommer svika alla då.
Framför allt min mamma.
Jag vill vara lika duktig som hon och klara utbildningen som hon gjorde för 1 år sedan.
Jag vill att hon ska kunna vara lika stolt över mig om 1½ år som jag va över henne för 1 år sedan.
Men just nu känns det inte som att det kommer hända.
Jag kommer svika alla i min omgivning genom att inte klara det här.
Bara för att jag mådde skit för 1 år sedan och inte klarade av skolan så bra då, ska jag få lida för det nu 1 år senare när jag mår bra och har motivationen och lusten att plugga?
Det känns så jävla orättvist, men ändå vet jag att jag har mig själv att skylla.
Eller har jag det?
Är det fel att lyssna på sin egen kropp och ta det lugnt när den säger ifrån?
Jag vet inte hur många gånger jag var sjuk under vårterminen, jag tyckte jag hade feber jämt och ont i kroppen.
Va det fel av mig att kanske skita lite i skolan och då och ta hand om mig själv, för att inte falla sönder totalt.
Jag tycker inte det.
Och jag tycker inte att jag ska behöva lida för det nu.
Det är ändå pengar som jag kommer vara tvugen att betala tillbaka sen, så det blir ju bara sämre för mig själv.
Inte för csn.
Men dom kanske inte har hur mycket pengar som helst att låna ut heller.
Jag vet inte.
Dom kanske vill satsa på dom nyblivna studenterna som inte har hunnit fucka up sin skolgång än med diverse psykiska problem och tenta ångest.
För tillfället känns allt jävligt pissigt och drygt och det känns som att hla jävla livet sne knullar mig just nu.
Förmodligen kommer jag få lov att bo kvar här själv i höst.
Och hur i helvete jag ska ha råd med hyra på 4900 varje månad, plus mat, mat till katterna och kattsand med en inkomst på 8000 (om jag nu får csn) är för mig ett jävla mysterium.
Jag kommer ju fan bli tvugen att flytta till nån skabbig sketen jävla etta borta i Svärdsjö, som jag förövrigt inte ens vet vart det ligger.
Helt jävla otroligt vad bra det känns.
Och jag vill för i helvete inte bo ensam igen.
Då kommer allt bara kuka ur ännu mer.
HELVETE!
Ibland blir jag bara så jävla trött på livet.
Och ja det här blev ett långt och drygt och ointressant inlägg. Förlåt.
Men jag kan inte rå för det.
Det råder liksom kaos inne i huvudet på Emmilie just nu.
Så nu säger jag tack och adjö för mig.
Nu ska jag sova, och hoppas på att jag får ett mejl morron där det står nått i stil med:
Kära Emmilie!
Jag har nu läst ditt brev och tagit hänsyn till rådande omständigheter som du har beskrivit.
Och det är självklart att vi kommer bevilja dig studiemedel för dina studier vid Högskolan Dalarna.
Mvh/ CSN -kärringen/gubben/mannen/kvinnan, what ever.
Så snälla jävla Gud om du finns där uppe i himelen kan du se till att jag har ett sånt mejl i min inbox i morron är du snäll.
Det vore jävligt schyst av dig liksom om du fattar vad jag menar.
Amen!
Jag försöker att tränga bort det och vara glad och vara som vanligt.
Men snart går det inte längre.
Jag kommer få ett sammanbrott om jag inte får ett svar snart.
Hur jävla svårt kan det vara att läsa mitt brev och bestämma om jag ska få pengar eller inte?
Jag orkar inte g runt och oroa mig mer.
Kan jag bara få ett svar tack.
Jag har ont i magen varje jävla dag och mår illa av oro.
Kan inte koncentrera mig på föreläsningarna i skolan och när jag kommer hem kollar jag min mejl hela tiden tills jag går och lägger mig.
Som om jag skulle få ett svar mitt natten, det känns ju inte så värst troligt.
Men ändå fast klockan är efter 6 på kvällen och jag ser att jag har fått ett nytt mejl så får jag hjärtat i halsgropen och blir livrädd.
Fast jag vet att det inte är från dom.
Dom jobbar väl säkert inte ens efter 4 på eftermiddagen.
När jag har fått svaret från dom vet jag inte ens om jag kommer våga kolla vad det står.
Jag är helt livrädd för att det ska stå att jag inte får några pengar.
Måste jag sluta skolan nu så tror jag inte att jag kommer ha orken och motivationen att börja med den sen igen.
Jag orkar fan inte.
Nu när jag äntligen har kommit vidare, ska jag behöva hoppa av då?
Det känns som att jag kommer svika alla då.
Framför allt min mamma.
Jag vill vara lika duktig som hon och klara utbildningen som hon gjorde för 1 år sedan.
Jag vill att hon ska kunna vara lika stolt över mig om 1½ år som jag va över henne för 1 år sedan.
Men just nu känns det inte som att det kommer hända.
Jag kommer svika alla i min omgivning genom att inte klara det här.
Bara för att jag mådde skit för 1 år sedan och inte klarade av skolan så bra då, ska jag få lida för det nu 1 år senare när jag mår bra och har motivationen och lusten att plugga?
Det känns så jävla orättvist, men ändå vet jag att jag har mig själv att skylla.
Eller har jag det?
Är det fel att lyssna på sin egen kropp och ta det lugnt när den säger ifrån?
Jag vet inte hur många gånger jag var sjuk under vårterminen, jag tyckte jag hade feber jämt och ont i kroppen.
Va det fel av mig att kanske skita lite i skolan och då och ta hand om mig själv, för att inte falla sönder totalt.
Jag tycker inte det.
Och jag tycker inte att jag ska behöva lida för det nu.
Det är ändå pengar som jag kommer vara tvugen att betala tillbaka sen, så det blir ju bara sämre för mig själv.
Inte för csn.
Men dom kanske inte har hur mycket pengar som helst att låna ut heller.
Jag vet inte.
Dom kanske vill satsa på dom nyblivna studenterna som inte har hunnit fucka up sin skolgång än med diverse psykiska problem och tenta ångest.
För tillfället känns allt jävligt pissigt och drygt och det känns som att hla jävla livet sne knullar mig just nu.
Förmodligen kommer jag få lov att bo kvar här själv i höst.
Och hur i helvete jag ska ha råd med hyra på 4900 varje månad, plus mat, mat till katterna och kattsand med en inkomst på 8000 (om jag nu får csn) är för mig ett jävla mysterium.
Jag kommer ju fan bli tvugen att flytta till nån skabbig sketen jävla etta borta i Svärdsjö, som jag förövrigt inte ens vet vart det ligger.
Helt jävla otroligt vad bra det känns.
Och jag vill för i helvete inte bo ensam igen.
Då kommer allt bara kuka ur ännu mer.
HELVETE!
Ibland blir jag bara så jävla trött på livet.
Och ja det här blev ett långt och drygt och ointressant inlägg. Förlåt.
Men jag kan inte rå för det.
Det råder liksom kaos inne i huvudet på Emmilie just nu.
Så nu säger jag tack och adjö för mig.
Nu ska jag sova, och hoppas på att jag får ett mejl morron där det står nått i stil med:
Kära Emmilie!
Jag har nu läst ditt brev och tagit hänsyn till rådande omständigheter som du har beskrivit.
Och det är självklart att vi kommer bevilja dig studiemedel för dina studier vid Högskolan Dalarna.
Mvh/ CSN -kärringen/gubben/mannen/kvinnan, what ever.
Så snälla jävla Gud om du finns där uppe i himelen kan du se till att jag har ett sånt mejl i min inbox i morron är du snäll.
Det vore jävligt schyst av dig liksom om du fattar vad jag menar.
Amen!
02:21
Jag vet inte hur jag ska börja det här inlägget på nått bra sätt, så skit samma.
Jag känner på mig att allt kommer gå åt helvete snart.
Snart kommer jag å beslutet från csn, förmodligen nu i veckan.
Och där kommer det stå att jag inte får några pengar, det är jag ganska säker på.
Men om det skulle stå att jag får pengar, ja då är ju det skit bra.
Då kan jag betala tilbaka till Nikken, köpa flygbiljett till Barcelona och jag får fortsätta att plugga.
Skit bra.
Men det som gnager är att om jag kan fortsätta plugga så ska jag byta skola i höst.
Det är tydligen krångligt att göra det och man får inte veta förrens typ 1 vecka innan terminen börjar om man får börja på den nya skolan eller måste gå kvar i den gamla.
Kommer jag in i Örebro så betyder det att vi måste betala dubbla hyror i 3 månader om ingen vill ha våran lägenhet påengång.
Och der suger ju lite.
Kommer jag inte in på den nya skolan då måste jag fortsätta på skolan här.
Men Martin kommer flytta till Örebro ändå.
Så då kommer jag få bor kvar här själv med katterna.
Vi kommer kanske bo på olika ställen.
Det vill jag inte.
Det känns skit.
Vill inte bo ensam igen.
Hatar distans förhållanden.
Fan va allt ska krångla till sig hela jävla tiden.
Det kan liksom aldrig gå bra så man kan känna sig lugn nån gång.
Det är alltid nått som skaver och känns obekvämt och jobbigt.
Jag har haft ont i magen hela jävla veckan och oroat mig för vad csn ska besluta.
Fast jag försöker att inte tänka på det så ligger det där och gnager i bakhuvudet hela jävla tiden.
Ski skit skit!
Nu ska jag sluta gnälla och gå och lägga mig och försöka sova.
Jag känner på mig att allt kommer gå åt helvete snart.
Snart kommer jag å beslutet från csn, förmodligen nu i veckan.
Och där kommer det stå att jag inte får några pengar, det är jag ganska säker på.
Men om det skulle stå att jag får pengar, ja då är ju det skit bra.
Då kan jag betala tilbaka till Nikken, köpa flygbiljett till Barcelona och jag får fortsätta att plugga.
Skit bra.
Men det som gnager är att om jag kan fortsätta plugga så ska jag byta skola i höst.
Det är tydligen krångligt att göra det och man får inte veta förrens typ 1 vecka innan terminen börjar om man får börja på den nya skolan eller måste gå kvar i den gamla.
Kommer jag in i Örebro så betyder det att vi måste betala dubbla hyror i 3 månader om ingen vill ha våran lägenhet påengång.
Och der suger ju lite.
Kommer jag inte in på den nya skolan då måste jag fortsätta på skolan här.
Men Martin kommer flytta till Örebro ändå.
Så då kommer jag få bor kvar här själv med katterna.
Vi kommer kanske bo på olika ställen.
Det vill jag inte.
Det känns skit.
Vill inte bo ensam igen.
Hatar distans förhållanden.
Fan va allt ska krångla till sig hela jävla tiden.
Det kan liksom aldrig gå bra så man kan känna sig lugn nån gång.
Det är alltid nått som skaver och känns obekvämt och jobbigt.
Jag har haft ont i magen hela jävla veckan och oroat mig för vad csn ska besluta.
Fast jag försöker att inte tänka på det så ligger det där och gnager i bakhuvudet hela jävla tiden.
Ski skit skit!
Nu ska jag sluta gnälla och gå och lägga mig och försöka sova.
21:46
Jag är irriterad och arg.
Fattar inte vad det är med en viss person.
Förut brukade jag räkna henne till en av mina närmsta vänner.
Men inte nu längre.
Hör aldrig av sig.
Kom inte på min födelsedags fest fast hon sagt att hon skulle göra det.
Har blivit allmänt konstig.
Och nu senast sårat en av mina andra vänner.
Vaffan är det som händer?
Jag räknar inte dig till en av mina närmsta vänner längre.
Om jag ens räknar dig som en vän överhuvudtaget.
Vi umgås ju aldrig längre så.
Jag vet vilka mina vänner är och du är nog inte en av dom längre.
Fattar inte vad det är med en viss person.
Förut brukade jag räkna henne till en av mina närmsta vänner.
Men inte nu längre.
Hör aldrig av sig.
Kom inte på min födelsedags fest fast hon sagt att hon skulle göra det.
Har blivit allmänt konstig.
Och nu senast sårat en av mina andra vänner.
Vaffan är det som händer?
Jag räknar inte dig till en av mina närmsta vänner längre.
Om jag ens räknar dig som en vän överhuvudtaget.
Vi umgås ju aldrig längre så.
Jag vet vilka mina vänner är och du är nog inte en av dom längre.
18:10
En känsla som inte riktigt går att placera någonstans.
Jag är inte ledsen och jag är inte arg.
Lite rädd kanske.
Jag ser saker som inte finns.
Jag tror jag ser saker, sen när jag kommer närmare finns det inget där.
Kanske är dags att kolla synen igen.
Förövrig så fick jag för mig att alla kollar på mig idag igen.
Fick svimmings känslor när jag väntade på bussen och hela munnen typ torkade ihop.
Jävla äckligt.
Hade en helt sjukt obehaglig dröm också när jag somnade på soffan hemma hos Monika.
Det va en stor fest.
Nån skulle gifta sig.
Jag tror det va jag och Martin.
Men nått gick fel och alla började bråka.
Nån kastade en glasflaska rakt på sidan av halsen på mig så jag började hosta blod och glasbitar.
Fast ingen ville liksom hjälpa mig.
För alla bråkade med varandra.
Alla, utom Martin, Molina och Lisa.
Dom kom ut ur nån lokal och jag blev arg för att Lisa va med Martin.
Så såg jag att alla hade siffor i ögonen istället för pupiller.
Lisa hade 7 och Martin hade 8.
Jag hade bara 5.
Dom sa att 7 och 8 passade mycket bättre ihop än 5 och 8.
För alla 7 och 8 ligger närmare varandra.
Sifforna angav hur full man va på nått sätt.
Jag blev ännu argare för att Lisa försökte ta tillbaka Martin.
Så jag knuffade Martin in i ett cykelställ så han blev medvetslös, :S
Sen sprang jag ner till nått sorts träsk där en båt väntade på mig.
Och det låg massa döda människor överallt.
När jag klev i båten komma alla människor från festen springades och började skjuta mot båten med olika vapen.
Båten åkte iväg.
Jag vaknade och va skit rädd.
Jävligt trevlig dröm.
Vaffan drömmer jag om henne för?
Jävla skit dröm.
Jag är inte ledsen och jag är inte arg.
Lite rädd kanske.
Jag ser saker som inte finns.
Jag tror jag ser saker, sen när jag kommer närmare finns det inget där.
Kanske är dags att kolla synen igen.
Förövrig så fick jag för mig att alla kollar på mig idag igen.
Fick svimmings känslor när jag väntade på bussen och hela munnen typ torkade ihop.
Jävla äckligt.
Hade en helt sjukt obehaglig dröm också när jag somnade på soffan hemma hos Monika.
Det va en stor fest.
Nån skulle gifta sig.
Jag tror det va jag och Martin.
Men nått gick fel och alla började bråka.
Nån kastade en glasflaska rakt på sidan av halsen på mig så jag började hosta blod och glasbitar.
Fast ingen ville liksom hjälpa mig.
För alla bråkade med varandra.
Alla, utom Martin, Molina och Lisa.
Dom kom ut ur nån lokal och jag blev arg för att Lisa va med Martin.
Så såg jag att alla hade siffor i ögonen istället för pupiller.
Lisa hade 7 och Martin hade 8.
Jag hade bara 5.
Dom sa att 7 och 8 passade mycket bättre ihop än 5 och 8.
För alla 7 och 8 ligger närmare varandra.
Sifforna angav hur full man va på nått sätt.
Jag blev ännu argare för att Lisa försökte ta tillbaka Martin.
Så jag knuffade Martin in i ett cykelställ så han blev medvetslös, :S
Sen sprang jag ner till nått sorts träsk där en båt väntade på mig.
Och det låg massa döda människor överallt.
När jag klev i båten komma alla människor från festen springades och började skjuta mot båten med olika vapen.
Båten åkte iväg.
Jag vaknade och va skit rädd.
Jävligt trevlig dröm.
Vaffan drömmer jag om henne för?
Jävla skit dröm.
