09:05

Tisdag.
Kent i Örebro med Nikken idag.
Kul att min mage har kukat ur sig totalt då.
Det är som den där historien om katten ni vet.
Katt åt lampa, lös i magen.
Fast om ni gör om den lite till ungefär så här:
Emmilie va dum i huvudet, åt gammal kyckling, lös i magen.
Typ så är det.
Skit kul verkligen.
Hahaha skit kul, nu va jag ju till och med rolig.
Inte för att det är så intressant för er att veta, men nu fick ni ju veta det ändå.
Och då kan jag ju även tillägga att jag måste gå på toa hur jävla ofta som helst.
Det kommer fan bli kaos det här.
Varför varför åt jag den där jävla kyckling rullen? :(

Jaja jag hade tur och hittade nå tabletter i en låda inna på toa som ska hjälpa.
Men dom gör ju fan inte det.
Det kan bli en intressant resa det här.
Och jag som hatar att åka tåg överhuvudtaget.

Trött är jag också.
Gnällig är jag.
Men det ska bli så jävla kul ändå.
Skit samma att magen är helt up fuckad och att jag hatar att åka tåg.
För om typ 14 timmar kommer jag ha fått höra Mannen i den vita hatten.
och då kan du ju vara värt att ha åkt tåg i över 2 timmar.

13:24

Måndag.
Va i skolan idag, den nya kursen är helt jävla totalt insane.
Jag fattar inte hur man ska hinna med att gör allt.
Skulle egentligen ha varit på en föreläsning också, men jag fick akuta problem med magen så jag fick lov att åka hem.
Den känns fortfarande het jävla skum, fattar inte riktigt vad som är problemet.

Fick mina nya skor idag.
Dom är lite trånga känns det som, men jag hoppas att det bara är för att dom är nya.
Att dom blir mjuka och sköna efter att jag har använt dom ett tag.

För övrigt så ska Annelies hund ha valpar vilken dag som helst.
Det va av henne vi köpte Rex.
Fast hans föräldrar är ju döda sen ganska länge tillbaka.
Men jag tror Chili, Rex pappa är pappa till hunden som ska ha valpar nu.
Så det blir ju Rex lilla syster som ska ha valpar nu alltså.
Vi ska åka och kolla på dom sen när dom har blivit tillräckligt stora så dom är så där söta och busiga.
Men vi ska bara titta, INTE köpa nån Emmilie, sa Martin till mig igår.
Precis så lät det när vi skulle gå och kolla på kattungarna också, och det vet vi ju hur det gick, :P
Men den här gången så ska vi faktiskt bara titta.
Vi har inte tid att skaff en hund just nu.
Fast jag kommer ju så klart bli jävligt sugen på att ta med mig en liten valp hem.
Men det får bli sen, kanske till hösten eller nästa vår.

Nu måste jag börja med en uppgift, eftersom kursen hård startade med att ge oss en uppgift som ska vara klar på Torsdag.
Och jag åker ju iväg i morron och kommer hem på Onsdag kväll, alltså måste jag göra klart hela uppgifts jäveln idag.
Det suger.
Jag hade tänkt ta det lugnt och bara kolla på TV idag.
Men nehejdå.
Bara att sätta igång att läsa om massa olika utvecklings teorier. :(

20:56

Söndag.
Idag har jag inte gråtit alls.
Det känns både konstigt och skönt på samma gång.
Det käns konstigt för det känns som att om jag inte gråter så bryr jag mig inte.
Men det gör jag.
Jag bryr mig, men jag kan inte sluta leva för det här.
Jag kan inte ha skuldkänslor för att jag gjorde det som va rätt.
Ändå känner jag mig hemsk som inte sitter i ett hörn och gråter helt hysteriskt.
Men samtidigt fattar jag ju att jag måste gå vidare.
Jag ska göra ett fint litet minnes altare åt han, ska skicka in och framkalla lite olika kort.
Ett speciellt ska jag göra en förstoring på och rama in tillsammans med hårtussen från hans svans och hans stamtavla.
Det kommer bli så fint.

I morron börjar jag en ny kurs i skolan.
Vi ska lära oss att ta massa prover och grejs.
Vi ska även lära oss hur man kommunicerar med patienterna på ett bra sätt.
Hmm.
Det kan nog kanske bli kul, iaf att lära sig att ta proverna och sånt.
Det andra är skit tråkigt, vi fick läsa en sån kurs i termin 2 och den va skit tråkig.

På Tisdag blir det Örebro med Nikki och gå och se på Kent.
Jag hoppas att spelningen är bra, annars blir jag lite ledsen i ögat.
Men det är den säkert.

Vad kan jag säga mer?
Nej jag har nog inte så mycket mer att tillägga så att säga.
Så hej då.

19:13

Lördag.
Jag har tillbringat dagen med att gråta vara arg och sova.
Jävligt ovärd dag.
Jag gick upp runt 2 tiden.
Sen kom Martin hem, så belev jag arg på han.
Gick och la mig och gick upp nyss.
Har drömt sjukt konstiga drömmar.
Sånna där som att det känns som att man är vaken fast man inte är det.
Jag hatar när det blir så det är sjukt obehagligt tycker jag.

Sen drömde jag att jag va på flygplatsen och skulle åka till Barcelona.
Men typ 1 timme innan planet skulle gå kom jag på att jag hade glömt min resväska hemma.
Koderna till biljetterna hade jag också glömt.
Jävligt smart.
Så jag kom aldrig iväg.
Så får det absolut inte bli när jag och Cissi ska åka. Hahaha.
Men vem fan glömmer resväska hemma liksom.
Däremot är jag lite små nojig över att det är jag som har ansvaret för biljetterna, hahaha.
Jag borde nog skicka en kopia till Cissi.

Förövrigt så va det ändå ganska bra att sova.
Då slapp jag tänka på Casper och gråta hela tiden.
Fast jag gråter inte hela tiden ändå.
Det går i vågor, ena stunden gråter jag så jävla mycket att jag inte ens kan se.
Och andra stunder så känner jag mig helt lugn och nästan som vanligt.
Om nån/några veckor har jag nog anpassat mig och accepterat att Casper är borta och kan leva med det.
Men just nu känns det väldigt svårt att acceptera det här.

Just ja jag skrev min sista tenta för kursen igår.
Det känns jävligt skönt.
Jag tycker det känns som att det gick ganska bra med tanke på omständigheterna.
Men jag tror ändå inte att jag kommer att få G på den.
Men jag känner att det inte gör så mycket, jag tycker jag va duktig ändå som ens orkade ta mig dit och göra den.

Nu ska jag sluta svamla en massa skit och gå och handla mat med Martin.

17:05

Fredag.
Jag gör sönder.
Jag fryser, har ont i huvdet och i magen, mår illa.
Gråter och snorar.
Och allt känns bara helt för jävligt.
Han är verkligen borta.
Jag kommer aldrig mer få han hos mig igen.

Det går inte ens att beskriva hur det känns.
För det finns inga jävla ord.
Det går inte att beskriva det som tomhet, för det räcker inte.
Det går inte att sätta ord på den här känslan, det är den värsta jag någonsin har känt.

Jag känner mig sjuk.
Fryser inifrån och ut, det är liksom kallt där inne.
Nått har frusit till is, en del av hjärtat.
Och jag vet inte vad som skulle kunna smälta upp den biten igen så det blir att kännas bra.
Kan nått ens göra så det blir bra igen?
Inget kan få han tillbaka och inget kan ersätta han.

Men vissa stunder känns det helt okej ändå.
När Wilmer och Nikki kommer och vill vara med mig.
Det gör att det blir lite lättare.

13:43

Torsdag.
Så va dagen här.
Dagen jag har oroat mig över.
Torsdagen den 25/3-10, dagen då lilla Casper fick bli en kattängel.
Den finaste lilla ängeln av alla.
Nu slipper han må dåligt längre.
Han har det bra nu.

Vi kom fram till djursjukhuset 20 över 9 och fick komma in på ett rum nästan på engång.
Där fick vi prata med en sköterska som frågade lite om hur Casper mådde o så där.
Sen kom veterinären in och lyssnade på hans hjärta och lungor.
Hon sa att hon hörde pip ljud i lungorna när han andades, och sa att det tydde på att han hade astma.
Så berättade hon att han skulle få kortison tabletter och en inhalator som han skulle behöva livet ut.
Men hon kunde inte garantera att han skulle bli bättre av medicinen.
Så vi kände att vi inte ville att han skulle behöva bli stressad med att ta massa medicin i en inhalator som kanske inte ens skulle hjälpa.
Så vi tog beslutet att låta han somna in.
Sköterskan kom tillbaka och gav honom en dos lugnande så han skulle somna.
Men lilla Herr Plattnos ville inte riktigt somna, utan gick runt och checkade läget i rummet och grejade.
Så han fick en dos lugnande till.
Då gick han in i sin bur och la sig och somnade där.
Då lyfte jag upp han på bordet så sköterska kunde sätta en kanyl i hans framben.
SEn kom veterinären tillbaka och gav honom överdosen av sömnmedel, och han slutade att andas på engång.
Hon lyssnade även så att hjärtat hade slutat slå och det hade det gjort.
Och då kom tårarna, då gick det upp för mig att han verkligen va död, att det inte finns någon återvändo.
Han finns inte mer längre.
Veterinären lämnade oss ensamma och sa att vi fick vara kvar så länge vi ville.
Så vi stannade kvar i ungefär 20 minuter, klappade på den där lilla livlösa kroppen och grät.
Tysta stilla tårar som trillar ner.
Efter 20 minuter ungefär pussade jag på den där mjuka pälsen en sista gång, och så gick vi därifrån.

Jag ångrar inte för en sekund att jag va med under hela tiden.
Jag hade bara ångrat mig annars om jag inte hade varit det.
Jag vet att han har det bra nu.
Men det gör så jävla ont, och tårarna rinner och rinner.

Han har betytt så mycket för mig under dom här 3 åren jag har haft han.
Han har ju varit min lilla bäbis, mitt första riktiga egena husdjur.
Han har alltid funnits där för mig, när jag varit ledsen, arg, glad, då har han funnits där med sin mjuka päls.
Men nu gör han inte det längre och kommer aldrig mer att göra det.
Och det känns hemskt.

Men jag vet att du har det bra nu Casper.
Sov så gott nu, jag älskar dig <3

Casper
18/11-03 - 25/3-10

23:13

Snart Torsdag.
Lugnet jag kände förut har drastiskt försvunnit.
Nu känner jag mig totalt förvirrad och har hjärtklappning.
Det känns absolut inte bra det här.
Om lite mer än 10 timmar kommer vi sitta i väntrummet hos veterinären.
Jag är rädd och nervös.
Ont i magen har jag också.
Det ska bli så skönt efter i morgon när allt här är över.
Att inte behöva gå runt och fundera och vara orolig över hur det kommer att bli.
För hur det än kommer att bli så är allt för Caspers bästa och det är det som räknas.
Sen om jag kommer må skit i några veckor det får jag ta.
Det är ju så här livet är.
Man vet ju det när man skaffar ett djur, att det kommer inte finnas där för alltid.
En dag så blir det dags att ta farväl och försöka gå vidare, även om det suger.
För det är ju så livet är, man föds, lever och sen dör man.
Vissa lever längre än andra. Och det är så det måste vara.
Jag är i alla fall glad över att jag har haft Casper hos mig i lite mer än 3 år.
Även om det är alldeles för kort tid.
Men så är det, vissa möten varar längre än andra.

Älskling det är livet.

14:41

Onsdag.
Torsdag i morgon.
Dagen jag har oroat mig över i en vecka nu.
I morron den här tiden kommer jag antingen vara den gladaste tjejen eller den mest hysteriska tjejen.
Det visar sig.
Jag ska inte tänka så mycket på hur det kommer bli.
I kväll ska jag bada Casper så han är fin och snygg i morron.
Han ska få god kvälsmat, lax, som förövrigt va skit äcklig, men han tycker säkert om den.
Han äter ju fan allting lilla Herr Plattnos.
Spelar ingen roll om det är räkor,fisk,kött,kyckling,gurka,tomat,avokado,majs eller päls.
Han äter fan allt man ger han.
Hahaha han är så rolig.
Jag kommer sakna han så sjukt jävla mycket om han måste lämna oss i morron.
Men jag vet att han kommer få det bättre då.
Då slipper han gå runt och nysa och fnysa och hosta och har svårt att andas.
Då kan han springa runt och leka med Trassla och Rex i himlen.
Just nu känns det ganska lugnt faktiskt.
Jag har inte så ont i magen och jag är inte så orolig.
Men jag antar att det är lugnet före stormen.
Tur att jag har några lugnande kvar som jag kan ta om det värsta skulle hända.

Nu ska jag ta och plugga lite hade jag tänkt.
Har förresten varit och skrivit på papperen för itt sommarjobb också. :)

14:44

Tisdag.
Jag försöker hålla tankarna på annat håll.
Diska, städa, plugga, möblera om.
Leta efter mina sommarskor.
Men vem fan behöver sommarskor nu, när det har kommit typ en halv meter snö igen.
Jag blir lite arg faktiskt.
Varför varför varför ska det komma mer snö nu?
Jag bara undrar.
Fyller det nån fuktion eller?
Nej jag tror inte det.
Jag har redan diskat.
Nu ska jag gå och handla.
Sen ska jag börja städa.
Om jag orkar så ska jag möblera om i sovrumet.
Som jag har tänkt att göra nu i flera månader men liksom aldrig har haft ork att göra.
Jag skulle vilja köpa blommor, nya gardiner och framkalla kort att ha som tavlor.
Göra om den här lägenheten till ett hem.
Jag har bott här i snart 2 år, ändå känns det inte som ett riktigt hem liksom.
Det känns mer som ett förvaringsställe att vara på tills jag ska flytta till ett riktigt hem.
Och jag är trött på den känslan, jag vill att det ska vara fint här.
Men jag vet inte hur jag ska göra.
Men blommor är ju kanske en liten bit vägen i alla fall.

16:20

Måndag!
Jag känner mig fruktansvärt opepp på den här veckan.
Även fast den började jävligt bra måste jag säga.
Vid halv 3 så ringde någon med dolt nummer till mig.
Jag hatar när nå ringer med dolt nummer, jag får tyå en klump i magen och vet inte om jag ska svara eller inte.
Men jag svarade i alla fall, tänkte att det kanske va mamma om ringde från jobbet.
Men det va det inte.
Det va från Herrhagsgården och dom vill att jag ska jobba hos dom i sommar.
Så på Onsdag ska jag dit och skriva på avtal och sånt där grejs.
Jag skulle även få börja jobba som vikarie nu på engång.
Så det känns bra som fan att veta att det är fixat.

Ändå kan jag inte vara riktigt glad.
Oron över vad som kommer hända på Torsdag gnager hela tiden.
Jag kunde knappt sova i natt för jag visste att det bara va 4 dagar kvar till Torsdag.
Hur ska det då bli på Onsdag natt?
Jag försöker att inte tänka så mycket på det, vara som vanligt och så där.
Tog med mig Casper ut en liten stund i solen och tog lite fina bilder på han.
Det kändes bra.
Känns bra att ha lite fina kort på han nu som jag ska skicka in och få förstoringar på som jag kan hänga på väggen.

Nått annat som är jävligt jobbigt också är att jag har en tenta på Fredag.
Jag har inte pluggat nånting till den.
Men det är inte det som är problemet, jag pluggar ändå bäst i sista sekunden.
Det som är jobbigt är att det är på just Fredag.
Jag förstår inte hur jag ska kunna orka gå upp och åka iväg och skriva en tenta dagen efter att Casper har försvunnit.
Men det får väl lov att gå antar jag.

19:21

Det känns som att det är mitt i natten fast klockan bara är snart halv 8.
Jag fattar inte hur jag kan vara sjuk jävla trött.
Tröttheten går liksom aldrig över, hur mycket jag än sover eller hur lite jag än sover för den delen så är jag lika jävla trött hela tiden ändå.
Skrev klart min hemtenta igår, och jag tror den kommer fixa mitt första IG i den här kursen.
Jag är inte alls nöjd med den.
Men liksom vaddå ett IG hit eller dit har ju inget dött av hoppas jag.
På Fredag är det tenta igen, Specifik Farmakologi och Läkemdelsräkning.
Där kommer jag också få IG det är jag helt säker på.
Jag är inge bra när det kommer till det där med läkemdel och räkning.
Har gått med bandage runt min tatuering på handleden hela helgen för jag klida sönder den igen i Fredags.
Det började blöda och svida och göra ont som in i helvete.
Jag hatar den lite grann.
Jag har även hunnit med att kräla runt i smutsig snövall på väg hem från stan i Fredags natt.
Det va inte så jätte kul.
Mina Hello Kitty vantar blev typ helt förstörda.
Jag borde börja lyssna mer på vad Martin säger.
Annars har det inte hänt speciellt mycket den här helgen.
Jag skulle ha gått till skolan i morron.
Men tydligen hade jag glömt att anmäla mig till räknestunden vi ska ha så jag får inte komma dit.
Jag hade verkligen behövt gå på den.
Men nu får jag klara mig själv.
Skit.

12:46

Jag är trött och det känns som att någon har hällt sand i mina ögon.
Mycket skönt måste jag säga.
Känns också som att hela mitt ansikte är svullet av nån anledning, känns som att kinderna hänger ner till knävecken.
Yes!
Jag hatar mig själv lite för att jag inte har börjat skriva på hemtenta än som ska vara inlämnad på Måndag.
Men jag ska börja snart, alldeles snart.
Först måste jag åka ner på stan och gå till biblioteket och föröka få tag på en vetenskaplig artikel.
Det går fan inte att använda den artikelbas som finns på skolans hemsida, för alla är på engelska och jag fattar ingenting.
Det suger fan att inte vara speciellt bra på engelska.
Tycker även att det är ganska onödigt att vi måste använda en artikel.
Känns som att det är väldigt mycket med skolan nu.
Och då stänger jag av och gör inte ett skit i stället för att plugga ännu mer som jag borde göra.
Jaja det får väl lösa sig på nått sätt.
Nu ska jag åka iväg.

21:47

Så nu har den här dagen också gått.
Har jag fått nått vettigt uträttat då?
Nej absolut inte.
Min största bedrift va väl att jag bar upp en stor sopsäck och en stor väska med kläder på vinden.
Som förövrigt har stått i vardagsrummet i ca 2 månader kanske.
Jag har även varit och handlat.
Och det va den konstiga blonda chauffören som körde.
Han stannde i en backe lite ovanför regemnetet på väg till maxi och sa att han måste gå på toa.
Ehh okej.
Det är fan andra gången har gör så när jag åker med han.
Känns lite obehagligt på nått sätt.
Eller så är jag bara känslig.
Det kanske är vanligt att busschaufförer stannar och går ut och kissar?
Jag vet inte.
Nu ska jag vara en duktig hemmafru och göra tonfisk sallad tills martin kommer hem från jobbet.

14:27

Jag vet inte varför jag vill skriva det här jag ska skriva nu.
Det är förmodligen inte ett dugg intressant för någon av er som läser det här.
Om nu ens någon läser.
Men eftersom det är min blogg så får jag skriva vilken skit jag vill på den.
Och nu vill jag skriva om det här.

För längesen va jag tillsammans med X som hade en vän Y.
Anledningen till att jag inte skriver dom riktiga namne är för att det är lite känsligt för mig på nått sätt.
Förmodligen så kommer ni fatta vilka det rör sig om ändå om ni känner mig.
Men det känns bättre för mig att bara skriva X & Y.
I alla fall, jag va tillsammans med X som hade en vän som är Y.
I början när jag träffade Y tillsammans med X så va jag jävligt blyg för Y, jag vågade inte riktigt prata med den här personen.
Men jag va fruktansvärt fascinerad av dennes utseende och tyckte att personen i fråga av jävligt snygg osv.
Jag sa även det till X, som höll med mig och sa att Y är jävligt snygg och så där.
Men vad jag inte sa till X va att jag nästan blev gladare av att träffa Y än att träffa X som jag faktiskt hade ett förhållande med.
Det kändes som att det va liksom inte nått man kan säga.
Typ hallå, jag blir faktiskt gladare av att träffa Y än att träffa dig.
I alla fall så umgicks vi väldigt mycket med Y undertiden som jag va tillsammans med X.
Festade ihop och så där.
Och jag märkte att jag började ty mig mer och mer till Y än till X.
Jävligt skum situation om ni frågar mig.
Jag och X bråkade ganska ofta och mycket.
Och eftersom vi inte bodde i samma stad och jag inte bara kunde ta nån buss hem när jag va hos X så brukade jag ringa till Y och fråga om jag fick komma dit när jag och X va osams.
Det fick jag alltid göra.
Om jag ringde precis när Y skulle iväg någonstans så lämnade Y dörren olåst så jag kunde komma dit ändå.
Jag vet inte om Y bara gjorde för att vara snäll mot mig eller om Y kanske kände samma sak som jag gjorde.
Det vågade jag aldrig fråga då.
Men jag blev alltid gad när jag fick komma dit och vara där ist för hemma hos X.
Om jag och X sov hemma hos Y la jag mig alltid närmare Y och drog mig undan från X.
Men jag sov aldrig där själv, för X kom alltid dit och hämtade mig efter att vi hade varit osams, så blev vi sams igen och allt va skit bra.
Men jag kunde ändå aldrig sluta att tänka på att jag faktiskt helre hade velat stanna kvar hos Y.

Jag vet faktiskt inte varför jag inte gjorde slut med X.
Antagligen för att jag va rädd att skulle tappa kontakten med Y då och inte träffa den här personen igen.
Så jag höll fast vid X även fast jag helre ville ha Y.
Jävligt dumt av mig, men jag va ung om dum kan vi säga.
Så gjorde jag och X slut och efter det har jag inte haft någon som helst kontakt med Y.

Att jag kom att tänka på det här just nu är för att jag drömde om X & Y i natt.
Och det skumma med drömmen va att det kändes precis som det gjorde då för alla dom där år sedan allt det här hände på riktigt.
I drömmen så hade jag åkt till staden där X & Y bor.
Jag vet inte om jag fortfarande va tillsammans med X, men jag tror inte det.
I alla fall så såg jag X i en korridor, men jag gick bara förbi och gick till Y´s dörr ist.
Jag fick komma in till Y och vi pratade en stund och jag blev så där glad som jag alltid blev av att träffa Y.
Men så kom X och började knacka på fönstret och va skit arg för att jag va hemma hos Y.
Y sa att det inte va nått att bry sig om.
Och jag tänkte att nej jag skiter fan i X nu.
Jag vill vara här med Y.
Men så kommer X in i lägenheten med nån sorts stor flagga eller skynke där det står att vi ska bli tillsammans igen.
Och jag känner hur mitt hjärta sjukner som en jävla sten.
Y hade låtit mig komma dit bara för att jag och X skulle kunna bli tillsammans igen.
Och den besvikelsen jag kände över det går fan inte ens att förklara, det va så jävla konstigt.
Så jag blev tillsammans med X igen, men mådde skit dåligt.
Sen vaknade jag och allt kändes skit skumt på nått sätt.

Jag har inte tänkt på nån av dom på jätte länge.
Jag vet hur X har det via Facebook.
Men Y har jag ingen aning om.
Jag vet iaf att X skulle träffa Y för någon dag sedan.
Det är konstigt hur man kan drömma om personer som man inte har träffat på flera år och som inte finns i ens vardag längre.
Det är väl nått underliggande kanske eller nått sånt.

Det här blev väl kanske inte så jävla intressant för er att läsa egentligen.
Men det jag egentligen skulle komma fram till med allt det där svamlet va faktiskt, att om man känner att det inte stämmer med en person och man tycker om dens kompis mer så ska man fan göra slut, och berätta för kompisen hur man känner.
Det kanske går bra eller så går det helt åt helvete.
Jag vet inte, hade jag berättat för Y vad jag kände så hade det kanske blivit skit bra.
Nu sa jag inget alls och Y försvann ur mitt liv när det tog slut med X.
Men det är ju liksom inget jag ångrar eller så.

Jag har det bra som jag har det nu.
Och jag skulle inte byta bort det jag har mot nånting annat.
Vilket jävla svammel, nu ska jag klä på mig och gå och handla.

22:03

Ångest ångest ångest!
Välkomen hit.
Tack för att du har börjat hälsa på igen.
Jag uppskattar det fruktansvärt mycket.
Du är en sån trevlig herre som kommer och sätter dåliga tankar i mitt huvud.

Du är tjock och ful.
Det spelar ingen roll hur lite du än äter och hur mycket du än tränar, du kommer ändå fortsätta vara tjock och ful.
Ät absolut inte mer idag.
Du är redan tillräckligt tjock.
Casper kommer dö.
Du har tagit hand om han för dåligt och nu måste han dö, och det är ditt fel Emmilie.

Jag hör sånna där tankar hela tiden i mitt huvud.
Och det känns ju fånigt att skylla på nån jävla Herr Ångest.
För han finns inte.
Det är mina egna tankar som är dom där.
För precis så känns det.
Jag känner mig fruktansvärt tjock och ful precis hela tiden.
Förut gick det i perioder att jag tyckte så.
Nu tycker jag så precis varje jävla dag.

Och så nu det här med Casper.
Jag orkar fan inte med det här just nu.
Jag gör verkligen inte det.
Om han måste avlivas så vet jag fan inte vad jag gör.
Då kommer jag fan få ett hysteriskt sammanbrott.
Om jag inte har haft det tidigare så kommer jag då iaf att få det då, det kan jag lova.
Och jag ställer in mig på att det kommer bli så.
För då kanske det blir lite lättare att hantera.
Än om jag tänker att han bara är förkyld och får följa med hem igen.

Varför varför varför?

16:37

Har nyss bokat tid hos veterinären åt Casper.
Den 25:e 09:30 skulle vi få komma dit.
Jag är rädd.
Rädd att det ska vara nått allvarligt fel på honom som jag inte kommer ha råd att betala behandling för.
Rädd att dom ska tycka att jag har missskött honom på nått sätt.
Jag försöker ju ta hand om min katter så bra jag kan.
Det jag är allra mest rädd för är ändå att jag inte ska få med mig han hem igen.
Att han måste avlivas.
Om det skulle bli så, då ska jag kräva att få ta med han hem ändå och begrava han själv.
Jag vill inte att han ska bli slängd nånstans med massa andra döda djur.
Aldrig i livet.
Helst skulle jag vilja begrava han hemma hos pappa bredvid Trassla i syrenbersån.
Det skulle kännas fint och tryggt att veta han är där.
Men förhoppningsvis så är han bara lite förkyld och behöver lite medicin så kommer han blir frisk.
Lilla lilla Casper <3

Lights will guide you home
And ignite your bones
And I will try to fix you

Tears stream down your face
When you lose something you cannot replace
Tears stream down your face

14:09

Ont i magen.
För att jag inte gick till skolan för jag hade ont i magen när jag vaknade.
För att jag har böcker hemma som skulle ha lämnats till biblioteket för 13 dagar sedan.
För att jag är hungrig.
För att jag känner mig äcklig.
För att jag känner mig fulast i världen.
För att jag vill äta.
För att jag nyss åt en chockladbar
För att jag inte går ner i vikt.
För att jag inte har tagit tag i hemtentan än.

Jag känner mig totalt ur form och värdelös idag.
Så jag lyssnar på deppigmusik och tycker synd om mig själv.
Jag hatar såna här dagar.
När jag känner mig så jävla tjock och äcklig och får ångest över mat.
Hur i helvete kan jag få ångest över vad jag äter när jag äter ungefär 800 kalorier om dagen.
Det är inte ens 800 om dagen.
Och ändå får jag ångest över det.
Man gör ju fan av med ca 1500 kalorier om dagen bara på att göra ingenting.
Jag trodde inte att jag skulle bli så här.
Jag trodde att jag skulle klara av att göra det här utan att få ångest och bli fixerad.
Jag drömmer om mat på nätterna.
I natt drömde jag att jag åt en skit stor kebabtalrik och vaknade och hade ångest.
Det går ju liksom för långt det här.
Men jag har ändå inga planer på att sluta.

Jag får ångest när jag tänker på att jag ska till skolan.
För då kanske jag måste äta nått när alla andra gör det.
Jag vill inte stå och blanda mina jävla pulver shakes så att alla andra ser det.
Då stannar jag helre hemma, så jag slipper äta mat.

So I starve my self for energy.

19:47

Jag tänker för mycket ibland tror jag.
Speciellt över hur jag ser ut.
Jag får liksom nån sorts ångest över hur jag uppfattar mig själv.
Och över hur andra uppfattar mig också.
Jag är skit glad och pepp över att jag har köpt gymkort och börjat träna.
Men samtidigt har jag ångest över att det inte ska ge några resultat.
Att varken jag själv eller nån annan ska märka nån skillnad liksom.
Vet inte riktigt varför jag hänger upp mig så mycket på det egentligen.
Dessutom har jag blivit helt besatt av att väga och mäta mig, kan göra det flera gånger om dagen.
Man ska ju bara göra det typ engång i veckan för att kunna se resultatet ordentligt liksom.
Jag vet ju att det är så.
Ändå mäter jag mig typ varje gång jag är på toa.
Måste sluta med det.
Nu ska jag varken väga eller mäta mig förrens nästa Måndag.
Det blir nog säkert bra.
Nu ska jag dra och träna.

17:06

Nej nu ger jag upp en stund igen.
Nu får den se så här ful ut.
Jag orkar verkligen inte med alla satans jävla koder och skit.
Om nån känner att dom orkar hjälpa mig så kan ni vill säga till.
Tack.

16:17

Det tog fan 40 minuter för mig att diska.
Då har man nog sparat på sig en aning för mycket disk.
Sen skulle jag gå och köpa kattmat och posta brev till tele2 så vi får några kanaler till tv:n nångång.
Jag komemr äntligen få Animal Planet <3
Jag älskar fan den kanalen, pappa hade den förut och det va typ den enda kanalen jag kollade på när jag va där.
Och nu ska jag få den här.
Men så klart så glömde jag att ta med mig brevet när jag till affären.

Jag ska försöka ta tag i det här med designen på bloggen engång till utan att bli arg efter 2 minuter för att jag inte fattar nånting, haha, :P

13:42

Jag hatar att hålla på och fixa med den här jävla bloggen!
Jag fattar ju ingenting av alla jävla koder och skit.
Nu är den ju fan fulare än vad den va innan.
Jag tänkte liksom att jag skulle fixa en gratis design från nån, och jag hittade massa fina, men jag vill ha en egen bild också liksom.
Men fattar jag hur man ska göra eller?
NEJ!
Så nu skiter jag i det här och går och diskar i stället.

21:40

Åhhh jag mår ta mig fan sämre idag änvad jag gjorde igår.
För idag är jag både skakis och bakis plus att jag har träningsvärk som in i helvete.
Jag knner mig helt invalid.
Och jag låg i sängen ända tills halv 8 på kvällen.
Då gick jag jag upp.
Fast jag va upp en sväng runt 4 tiden kanske och ville dricka cola, men då hade martin druckit upp all, så jag blev arg och gick och la mig igen.
Jag kan även tillägga att jag höll på att börja gråta.
Bara för att colan va slut.

Men gårdagen va kul.
Blev etage, och det va faktiskt ganska kul där.
Men jag började må lite dåligt så jag gick där ifrån strax efter 1 tror jag.
Eller ja, jag och Martin gick.

Nu måte jag klä på mig, för Martin slutar jobbet nu kvart i 10, och jag skickade ett sms och skrev att han skulle köpa kattmat för den är helt slut nu.
Då låter det i soffan bakom mig, han har glömt telfonen i soffan.
Och det här märkte jag efter att ica i slätta hade stängt.
Så nu mste jag klä på mg och gå ut och vänta på han så vi kan åka till hemköp och handla ist.
Fy fan va jobbigt. :(

16:40

Baksmällan gick över när jag tränade med min grannar på gymmet.
Jävligt skönt.
Så nu är det bara att köra på ikväll igen.
Ska hoppa in i duschen nu och sen göra mig i ordning och åka till min lilla syster och bli intervjuad.
Sen blir det party hemma hos Sofie :)

12:02

Skakis & Bakis!
Fy fan jag tror jag dör lite här alltså.
Jag trodde det skulle bli en tråkig kväll hemma i min ensamhet tills martin skulle komma hem från jobbet.
Men så kom Nikken förbi sen sväng, han skulle på fest  i huset bredvid.
Så han fråga om jag vill följa med över.
Så jag tänkte att, ja jo men det kan jag väl göra, det är ju roligare än att sitta här för mig själv.
Så ag tog med en flaska hemmagjort vin och följde med.
Och nog fan tog sig det där vinet ganska fint för lilla Emmilie.
Kanske berodde på att jag bara hade ätit en liten jävla apelsin på hela dagen.
Ja jävlar ja.
Så nu är jag skit bakis och helt skakig.
Det känns inte speciellt bra med tanke på att jag ska dricka i kväll igen.
Då kommer det säkert gå skit trögt bara för jag mår illa.

Ja jag vet ju nu iaf att jag fan inte ska dricka hemmagjort kir igen iaf.
Fy fan va jag hatar kir.
Det dödar mig ju fan nästan.

Nått annat som ville döda mig igår va Natalie och Slos katt.
Hahahaha.
Han blev helt vansinnig när jag kom dit och fräste åt mig som in i helvete.
Sen smög han runt mig hela kvällen.
Och jag va skit rädd och vågade typ knappt gå nånstans själv för jag trodde att han skulle komma och bita mig.
Men det va kul ändå.

Synd bara att jag är som 16 år igen och blir full på ingenting och sen för baksmällan från helvetet.
Men jag är ganska glad ändå.

14:19

Fredag.
Jag borde väl typ vara glad eller nått, men det är jag inte.
Det känns som ett stort svart jävla hål i lilla hjärat.
Och vatten i ögonen som hotar att svämma över vilken jävla sekund som helst.
Men jag tycker att det räcker nu.
Jag grät tills jag somnade igår.
Och jag startade dagen med att gråta lite till.
Det gör så jävla ont det här.
Jag har blundat för det alldeles för länge.
Trängt bort det och inte velat se hur illa det faktiskt är.
Men man gör väl så, sånt som är jobbigt och man inte vill se, det tränger man undan och intalar sig att det nog inte är nån fara.
Det ska nog vara så här, det är inget fel.
Men nu har jag fan öppnat ögonen och insett att något är fel.
Det ska inte vara så här.
Och det gör för jävla ont att face the truth liksom.
Ondare än jag trodde att det skulle göra.
Jag har bara varit jävligt egoistisk som inte har velat inse det här.
Men nu får det vara nog.
Det är inte normalt att ögonen rinner precis hela tiden.
Det är inte normalt att gå runt och nysa och fnysa och frusta hela tiden.
Det är inte normalt att snarka som en vuxen människa när man sover när man bara väger ca 3 kg.

Men det gör ont.
Så in i helvete ont att ta det här beslutet.
Men nu har jag gjort det.
Jag måste sluta att tänka på mig själv och min behov av att vilja ha han kvar.
Så direkt den 25:e ska jag åka med han till veterinären och göra en undersökning.
Kanske får jag med mig han hem igen.
Kanske får han somna in och komma till katthimlen och träffa Trassla igen.

E <3 C


21:57

Idag har jag varit duktig.
Först gick jag en promenad på1 timme med Elaisa och Linneá.
Sen va jag och tränade på gymmet med min granne Linnea.
Jag är fan pepp på det här med att träna nu.
Fick prata med en jätte bra instruktör som visade vilka maskiner vi skulle använda och satte ihop ett program till oss som vi ska följa 3 gånger i veckan.
Det kommer bli så jävla bra det här.

Och i morron komemr Cissi hit.
Så på Lördag blir det krogen, men först förfest hos Sofie för att fira att hon har fyllt år.
Va längesen vi festade ihop nu, senast va fan när jag hade fyllt år, och det är snart 2 månader sen.
Alldeles för lång tid emellan.
Så nu jävlar! :D

13:53

Likgiltigheten försvan ungefär i samma sekund som jag kom utanför porten.
Jag kände att jag blev glad av att känna solen i nacken när jag gick till bussen.
Tentan vet jag inte riktigt hur den gick, det va fan svårt den här gången.
Jag hoppas verkligen att jag får G, annars måste jag göra omtenta och då är den skriftlig och det klarar jag fan inte av.
Det va bara ren jävla tur att jag klarade den förra.

Måste gå upp på vinden och leta efter skor.
Min kartong med skor är fan spårlöst försvunnen.
Hur nu en stor jävla karton kan försvinna i mitt minimala föråd.
Har säkert ställt den på nått annat smart ställe.
Måste skynda mig, för snart ska jag gå iväg med mina granne och köpa gymkort. :)

07:50

Jag är vaken tidigt idag.
Men jag ångrar redan att jag gick upp så här tidigt.
Jag hade lika gärna kunnat sova 1 timme till.
Ska inte vara i skolan förrens kvart över 10.
Trött och skakig.
Dimsyn.
Underbart.

Hade en jävligt konstig dröm, att Cissi alltid sov med en kniv tryckt mot halsen, för annars kunde hon inte sova.
Det va väldigt obehagligt på nått sätt.

Solen skiner och der är redan noll gradigt ute.
Fåglarna kvittrar.
Men jag känner mig bara likgiltig.

18:08

Hej och hå vad lilla Emmilie har gjort bort sig idag.
Jag ska nu skriva en fin liten sammanfattning av mitt samtal med biljettkontrollanten jag mötte på bussen idag.

K- Hejsan skulle jag kunna få se ditt färdbevis?
J- Ehm, ja jo här, tar upp mitt upp till 20 kort som jag är 2 år för gammal för att få åka på
K- Ett upp till 20 kort alltså, har du legitimation?
J- Nej det har jag inte.
K- Nej okej, hur gammal är du då?
J- Eeehh, hur gammal jag är?
K- Ja hur gammal är du?
J- Ja alltstå jag är ar, eh, jag är nitton
K- Vad har du för personummer?
J- Hmm, 910215. (det är alltså Linneás, min lilla systers)
K- Dom fyra sista då?
J- Nää alltså dom kan jag inte
K- Du kan dom inte?
J- Nää jag brukar inte använda dom så värst mycket. (hahaha, vem fan säger så)
K- Okej, då får du skriva upp ditt namn här.
Så får jag nån jävla lapp jag ska skriva på, bussen åker ju samtidigt och jag är helt skakig, så det ser ut som ett mongo har skrivit på den där lappen.
Sen va jag tvugen att skriva mammas namn och massa skit bara för att jag sa att jag va skriven hemma hos min mamma, för Linneá är ju faktiskt inte det.
Så för jag följa med längstbak i bussen.
K- Ja nu måste vi ringa till polisen och kolla så det här stämmer.
J- Nej men vaffan, jaja jag erkänner jag ljuger, jag är 22.
K- Ja det va det jag misstänkte, att du ljög.
Så skriver han en böter på 722 kr till mig och tar mitt busskort.
K- Ja då var det klart, så kan vi ju förska att vara ärliga i framtiden så ska du se att det går bättre.
J- Ja jag drog minsann en liten vals för er. ( i ett försök att vara rolig sa jag så)
K- Ja, ha det bra nu, hej då.
J- Ja, hej då.

Hahahaha alltså det här är så jävla dumt så jag dör lite grann.
Jag fattar inte hur jag kan vara så in i helvete dum att jag försöker ljuga för dom, hahaha.
Men ja det gick ju bra tillslut, eller bra och bra nu har jag en jävla böter på 722 kr jag måte betala.
Men jag fick iaf vänta tills den 25, så det va ju snällt av dom.
Och nu har jag faktiskt köpt ett nytt busskort som jag får åka på.

Men det har inte bara varit dåligt idag, jag åkte ju till kupolen och träffade mormor.
Hon va snäll och köpte en kjol och solglasögon till mig.
Och min moster va snäll och sa att jag fick välja saker inne på Glitter för 200 för att jag hade fyllt år.
Så jag valde en jätte fin ring och ett leopardmönstrat diadem med en rosett på sidan.
Sen när jag kom hem efter att ha åkt fast på bussen så hade mitt löshår kommit, så nu jävlar ska jag färga det och sen ska jag få långt fint hår, :)

00:14

Jag är så fruktansvärt trött på den här vintern nu.
Det är så jävla mycket snö kvar.4
Jag förstår inte hur all den här jävla snön ska kunna försvinna.
Jag tänker samma sak varje år, att snön kommer aldrig kunna försvinna.
Det kommer aldrig bli grönt och fint igen, det kommer inte sticka upp små tussilago vid vägkanten och lysa som små solar.
För hur fan ska all snö kunna försvinna?
Och likadant tänker jag varje höst, att det aldrig kommer komma nån snö.
För då vill jag helre ha snö än allt äckligt regn.
Men hur glad skulle jag inte bli då, om jag vaknade upp i morgon av att det slog regn mot fönstret.
Jo jag skulle bli förjävla glad, för du skulle jag få ett bevis på att snön kommer att försvinna.
Det känns som att det har varit vinter i 1 år.
1 långt jävla år av vittfluff som tynger ner taken och gör att det blir så jävla halt att gå.
Jag vill inge mer nu.
Det räcker väl nu, eller?
Kan det inte bli vår snart.
Jag behöver våren känner jag.
Solen i ögonen och äta glass i gräset.

Nu är det slut på att gnälla över vintern, nu ska jag gnälla på nått annat i stället.
Jag har så sjukt jävla ont i magen.
Jag vet inte om det är för att jag är hungrig eller om det är för att jag åt för några timmar sen.
Ont som in i helvete gör det i alla fall.
Trött är jag också.
Det är jag jämt.
Spelar ingen roll hur mycket jag än sover så är jag lika trött ändå.
Gå ut i friska luften, säger mamma.
Ja det kanske jag borde göra.
Men då blir jag trött och lägger mig och sover när jag kommer in.
Och så är jag lika trött sen igen när jag vaknar.
Fan va jag hatar det här.
När det för engångs skull går bra med skolan då ska kroppen börja kuka ur i stället.
Det får fan aldrig vara helt bra.
Jävla skit!
Så nu skiter jag i det här och går och lägger mig i stället!



15:00

Jag är i en lägenhet som inte är min.
Med en hund som inte är min.
Jag tänker tankar som inte passar in i mitt liv.
Men det är helt okej.
Man får vara hemma hos nån annan och leka med dens hund.
Det får man faktiskt.
Fast hon vill inte leka med mig, hon ligger i fönstret och är ledsen för att hennes matte åkte iväg nyss.
Och lämnade henne kvar här med mig.
Jag är nog inget speciellt roligt sällskap till en hund.

Dom där tankarna då?
Jo ibland så dras jag tillbaka och tänker på hur det va förut.
Att det va roligt då.
Men det va fruktansvärt jobbigt också.
Men roligt.
Man kommer mest ihåg det som va roligt, det som va jobbigt tränger man liksom undan till nån dammig vrå, och glömmer bort.
Men jag har inte glömt.
Jag komer ihåg precis hur dåligt jag mådde, och hur kul jag trodde att jag hade.
För ärligt talat, hur kul va det egentligen då?
När jag tänker efter så va det nog inte så speciellt kul ändå.
Det va nog mest bara tragiskt och ångestfyllt.
Det är inte direkt nått jag vill tillbaka till.
Ändå saknar jag det ibland.
Det är kosntigt.

Men jag är nöjd som det är nu, jag mår bra och jag är glad och lycklig.
Även om det går i vågor, och jag ibland känner att allt är helt åt helvete.
Men inte nu.
Nu är allt bra och lugnt.
Skolan går bra, dieten går bra, även fast den är lite äcklig så dricker jag det ändå och ser glad ut.
Det enda som känns lite jobbigt är att jag köpte löshår.
Det va egentligen ganska så jävla onödigt.
Men nu är det gjort och jag kan inte göra nått åt det.
Och förresten så kommer det nog bli skit snyggt med långt rött hår.
Och vem vill inte vara snygg liksom?
Det blir bra det där.

Nu ska jag och lilla hunden ta och gå ut på en promenad och andas in vårluft och få sol i ögonen.

23:14

Hemma från Sälen.
Och jag har så fruktansvärt ont i kroppen så jag känner mig typ döende.
Men jag klarade mig utan brutna ben i alla fall.
Några vurpor gjorde jag allt och va livrädd i liftarna.
Men jag kom ner utan större skador efter några hysteriska sammanbrott, hahah.
Men det har varit jävligt kul.
Men sjukt skönt att vara hemma igen.
Jag sover så dåligt när jag sover borta, och så saknar jag katterna så mycket och oroar mig över dom.
Även fast jag vet att dom har det bra och att Linneá är här hos dom.
Jävla hönsmamma, hahaha.

I morron börjar jag min 2 veckor långa kur med Modifast.
Och jag är fast besluten att klara det, och inte fuska elelr nått sånt.
Det va fan dyrt att beställa den här skiten.
Så jag tänker fan inte sumpa det nu.
Så i morron bitti ska jag väga och mäta mig så jag kan hålla koll på resultatet bättre.
Ska även börja träna på gym är det tänkt, men det får vänta tills träningsvärken från skidåkningen i Sälen har lagt sig.
För förtillfället kan jag knappt gå, hahaha.
Men det ska nog gå bra det här.
Jag är inte ute efter att bli helt jävla pinnsmal.
Jag vill bara se ut som jag gjorde förut.
Jag ska klara det!

Jag fick en glad överraskning när jag kom hem idag också.
Hade fått G på tentan jag skrev den 5 Februari om sjukdomar.
Så då förtjänade jag att beställa dom där skorna jag ville ha, så Neze min granne hjälpte mig att göra det.
Så om nån månad kommer dom väl.
Jag hoppas på att dom ska hinna komma innan Kent spelningen den 30:e Mars.
Men det gör dom nog inte.
Men jag är glad ändå.

Nu ska jag försöka halta in i duschen, och sen ska jag gå och lägga mig och kolla på en film kanske.
Puss hej!

RSS 2.0